Cissi Wallins recept är hårdare straff

Men David mot Goliat-berättelsen skaver

Elina Pahnke

helskärm

Cissi Wallin sitter på en stol med en knölig dyna i Stockholms tingsrätt. Det är november 2019 och hon har stämts för förtal efter att skrivit på Instagram att hon drogats och våldtagits av en känd journalist.

Han frias, hon fälls.

Och nu sitter hon på de anklagades bänk och fantiserar om vilka som suttit där innan henne. ”Skattefifflare, knarklangare, vapenhandlare, kvinnomisshandlare, våldtäktsmän.”

Det är mot detta till synes skeva rättssystem som Cissi Wallins bok Allt som var mitt tar spjärn. Boken, som skulle ha givits ut på Atlas men stoppades när förlagets jurist insåg att innehållet skulle kunna ge författaren fängelse, ges i stället ut av Cissi Wallin själv, med undertiteln ”Historien som inte får berättas”.

Den börjar med det övergrepp hon senare skulle vittna om på Instagram, en anklagelse som av många betraktas som startskottet för Metoo i Sverige. Cissi Wallin beskriver genomgående sig själv som “den udda lilla flickan från småstaden” – en förvirrad ung kvinna som försöker orientera sig i Stockholms mediebransch.

Där passar inte smutsiga trauman in, i alla fall inte om de består i någon typ av ansvarsutkrävning. I takt med att hon befäster sin egen historia försvinner hennes frilansuppdrag och hon blir en ”smittsam person som man inte vill beblanda sig med”.

Det är lätt att ryckas med i Cissi Wallins narrativ. Hon framstår som en David som möter Goliat, men som förses med munkavle och böter när hon vittnar om den ojämlika matchen. Det är också detta möte som stötts och blötts i medier; är det rätt att hänga ut folk?

Men där Cissi Wallins motståndare framför allt betraktat uthängningen som ett publicistiskt problem har mindre sagts om den ideologiska kärnan hon återkommer till, både i sin bok och i sin aktivism.

Detta är inte, som många tycks tro, folkets domstolar som rycker in där de juridiska institutionerna sviker.

Det paradoxala med den här berättelsen är snarare att den vädjar till de domstolar som vi faktiskt har. Cissi Wallin, och många andra feminister som blivit symboler för Metoo, har gång på gång återkommit till lagstiftningen och de orättvisa domarna som det sexuella våldets grindvakter. ”Jag utmanar rådande lag om förtal för jag anser att rådande lag om förtal, såsom den sedan #metoo-hösten 2017 tillämpats mot kvinnor som berättat om övergrepp, bör skrivas om”, skriver Cissi Wallin.

Senare skulle hon vara med och starta den opinionsbildande webbplattformen Gardet, som inte nämns i boken, men som är symptomatisk för Cissi Wallins feminism. Precis som i den historia ”som inte får berättas” kräver flera texter där hårdare straff och en mer repressiv lagstiftning mot förövare.

Om Cissi Wallin vill vara mer än bärare av sitt eget vittnesmål krävs också en diskussion om vems feminism hon representerar. I Allt som var mitt nämner hon hur fri hon kände sig när hon under en tid lämnade Sverige för USA och träffade aktivister, orädda att peka ut förövare och ställa dem till svars. Det låter befriande – mötet med de radikala feminister som hon letat efter med ljus och lykta på hemmaplan.

Men här nämns inte det rättssystem som ligger som fond i den amerikanska aktivismen. Där har progressiva rörelser startat en motsatt diskussion, om vilka som egentligen drabbas när krav på hårdare straff läggs fram. Det går inte att vädja till fängelsesystemet utan att blunda för det polisiära våld som svarta personer vittnat om både i USA och Sverige.

Och det är här berättelsen om David som möter Goliat börjar skava. För är det verkligen den förövare hon pekar ut om som först kommer att fängslas om vi får en hårdare sexualbrottslagstiftning? Eller är det snarare de som gång på gång vittnar om att bli slumpmässigt utvalda av polisen, misstänkliggjorda och felbehandlade av rättssystemet?

Under den globala rättviserörelsen Black lives matter protester har ett citat återkommit: a system cannot fail those it was never built to protect.

De feminister som tror att hårdare straff löser problemet med sexuellt våld vill gärna bortse från detta.