Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Kylig berättelse om ytan som går sönder

Nina Bouraoui har skrivit en riktig tryckkokare till roman

Publicerad 2020-11-01

Nina Bouraoui, fransk författare (född 1967).

53-årig tvåbarnsmor, sedan 20 år chef för justeringsavdelningen på ett gummiföretag, skild sedan ett år tillbaka. Sylvie Meyer är den som sköter sina åligganden till punkt och pricka. Hon är lojal, finner sig i det mesta och utför sina uppgifter väl, som maka, mor och yrkeskvinna.

Gisslan av den mycket uppburna franska författaren Nina Bouraoui bygger på en monolog för scenen och har blivit en veritabel tryckkokare som roman. Tät som ett ostron gestaltar den en kvinnas bikt, försvar och känsla av främlingskap inför sig själv. Lika perfekt och mekanisk som Sylvie Meyer framstår, lika känslolös och sakligt registrerande är Bouraouis framställning.


Chefen ber Sylvie att som fackligt ombud göra en lista på dem hon anser kan sparkas på företaget. Chefen förväntar sig med andra ord att hon sviker dem hon representerar för att gå hans ärende. Denna förväntan får bägaren att rinna över. En uppdämd och målmedveten våldsamhet väcks inom Sylvie Meyer, sakta men obönhörligt krackelerar hennes yta som nattunn is.

Små rispanden har gått före. När hennes man oförmodat meddelar att han vill skiljas konstaterar hon. ”Jag tror att det var från och med det ögonblicket som någonting kopplades bort i mig”. Denna bortkoppling för henne vidare mot det nattliga dådet och vidare till en mjukt och opersonligt vaggande polisbil på väg till häktet, i vars baksäte hon slutligen finner ett slags närvarons fulla njutning.

Som i alla hårda porträtt av levande människor finns det en bortträngd händelse. Sylvies gisslantagning av sin chef visar sig vara en upprepning av vad hon själv genomgått som barn, då en äldre man höll henne fången mot hennes vilja. Men detta ingår bara i den starka bilden.


Nina Bouraoui skriver med kallt blod och raffinerat, återhållet. Trots, eller tack vare, det maskinmässiga dröjer sig Sylvie Meyer kvar. En ensam och underordnad kvinna i klass med tragedins Medea och Jeanne Dielman i Chantal Akermans film.

Följ ämnen i artikeln