”Ju mer hjärndött inlägg, desto fler utropstecken”

Terri har en tumregel för idiotiska bloggkommentarer

Det finns många bra skäl till att blogga. Det finns – för mig – ännu flera skäl att inte göra det.

1) Det tar tid.

2) Som journalist skriver jag hela dagarna. Då vill jag inte blogga på kvällen medan jag borstar tänderna på mina barn.

3) Jag är inte intresserad av att läsa idiotinlägg om mina texter.

På den analoga tiden måste irriterade läsare plocka fram papper och penna, skriva texten, fixa kuvert och frimärke, leta fram tidningens adress och slutligen posta brevet om de ville nå fram med sina synpunkter.

Självklart gav detta mer tid för eftertanke och läsarbreven var mycket riktigt vettigare. Invändningarna i alla fall var resonerande.

Kvaliten gick ner med mejlandets möjligheter och nu, i bloggandets tidevarv, är vi på bottennivå.

Då, på brevskrivartiden: ”Jag läste din krönika igår och tycker att du har fel i att hoppa på Spice Girls. De är bara produkter och du borde klaga på skivbolagen istället.”

Nu: ”Jag hatar det du skriver!!!!! Subba!!!”

(En tumregel: ju mer hjärndött inlägg, desto fler utropstecken.)

Linda Skugge, Mia Skäringer och Martina Haag är bara några av dem som älskades och hatades så intensivt att de valde att lägga ner bloggandet (även om Skugge kom tillbaka efter en ganska kort timeout).

Den som väljer att gå in och svara på alla elaka kommentarer förlorar alltid. Den som ignorerar förlorar också.

Kort sagt: det är omöjligt att vinna över de anonyma, skittaskiga inläggen.

Hade detta varit en blogg hade jag säkert fått minst 40 kommentarer i stil med:

”Du är helt värdelös.”

”Vem har du legat med för att få jobb?”

”Ännu en meningslös text av Terri, jag fattar inte att någon orkar bry sig.”

Ni fattar varför jag inte bloggar.