Torsken dras fram i ljuset

Sexmarknaden handlar precis som alla andra marknader om efterfrågan och utbud.

Så länge framförallt män vill köpa sex kommer kvinnor, barn och andra män att sälja. På senare tid har bilden av den sexsäljande kvinnan (horan/sexarbetaren) debatterats, men den sexköpande mannen (torsken/kunden) är fortfarande höljd i ett diskret dunkel. Katarina Wennstam, som tidigare gett ut de omskakande debattböckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, vill i Smuts dra fram köparen i ljuset. Hon har därför skapat karaktären Jonas Wahl – en snygg, framgångsrik advokat och familjefar i sina bästa år som inte kan sluta vara torsk. En ulv i fårakläder, som sitter i tv på bästa sändningstid och kommenterar en rättegång mot misstänkta traffickingförbrytare och efteråt åker på förortsbordell. Jonas fru, teveproducenten Rebecka, anar att någonting är fel. Hon fryser i familjens vackra villa, men är alldeles för rädd och besatt av heminredning för att våga ställa sin man eller sitt äktenskap mot väggen.

Wennstam tar upp ett brännande ämne och hon problematiserar på ett intressant vis patriarkatet Sveriges syn på kön, etnicitet och klass – aspekter som alla är relevanta i debatten om prostitution som fri företagsamhet eller förtryck. Men jag önskar verkligen att hon inte valt att skriva i romanens form. Som skönlitteratur är Smuts irriterande snarare än engagerande – här finns alldeles för lite omsorg om karaktärer och berättande och i stort sett ingen tilltro till läsarens förmåga att tänka själv.

Den här romanen är inte övertygande, bara övertydlig.

Roman

Jenny Tunedal