Influencerliv av melankoli och innerliga begär

Men skildringen av statushunger och pengakåthet tappar luften

helskärm

Att arbeta som författare har i dag framför allt kommit att handla om att odla en persona, och boken framstår ofta mer som ett kompletterande attribut än som huvudsaken. Tone Schunnessons nya roman ger ett porträtt av den här samtiden, där det inte spelar någon roll vad någon skapar, så länge det har ett sken av självförverkligande i andras ögon. 

Men kanske har verket blivit underkastat sitt eget tema. Dagarna, dagarna, dagarna har tydliga konturer och en egen stämning, men bara en femtedel in i boken är det som om texten har tillåtits att segna ihop.

Bibbs, 39 år, med garderoben full av dyra kläder som skickats till henne när hon ännu var inne, en image som ”kroppspositiv” trots att hon egentligen vill vara smal, herpes på skinkorna, fillers i ansiktet och huvudet fullt av lögner som känns som sanningar, är en hyperbol av en influencer på dekis. Hon bor ihop med Baby, en snubbe som egentligen inte har några egenskaper men är rätt stilig och jobbar i en Acnebutik. 

De hade en fantastisk sommar ihop, men Bibbs lät alltihop rinna mellan fingrarna och nu har hennes status gått ner och hennes ålder gått upp och Baby vill lämna henne. Berättelsen börjar mitt i krisen. 

Schunnesson har en förmåga att balansera ironi, melankoli och sunkiga men innerliga begär – om det är någon som kan göra Bibbs fascinerande är det hon. Som bäst är berättelsen i korta, flyhänt sammanfogade meningar som de här:

”Pengarna var så lätta den sommaren att jag, när jag blev lämnad på egen hand, kände mig som en bluff. Som om jag sålde något som var slut. Men jag blev sällan lämnad ensam. Baby skötte det praktiska åt mig och jag det magiska åt honom.”

De första fyrtio-femtio sidorna har ett driv och en närvaro, trots en del tröttsamma passager. Förra tjugotalet var det kanske edgy för James Joyce att skildra en tur till uthuset, men nu är detaljerna om Bibbs diarré när hon ätit jalapeños och tagit kokain varken litterärt eller eskapistiskt givande.

Och sedan går luften liksom ur romanen, som kanske borde ha fått bli en novell. De återstående drygt tvåhundra sidorna känns lite grann som att bli kvar inuti en alltmer sammanpyst hoppborg. 

Kärleksrelationen mellan Bibbs och Baby, två karaktärer vars tomhet inledningsvis har demonstrerats rätt skickligt, förväntas nu bära narrativet. Hon gör ”allt” för att få tillbaka honom, inklusive att stjäla 12 000 kronor från sin mormor som hon för över till honom för att be om ursäkt för att hon ljugit om att han våldtagit henne. 

Bibbs har ingen koll på verklighetsgraden i sina egna känslor, och tyvärr lider skildringen motsvarande brist på stringens. Hennes ennui i stycken som det nedan överförs lite för omedelbart till läsaren:

”Oengagerat försökte jag onanera, men hittade inte rytmen. Även om grannarna varit närmare hade det varit svårt att utröna duken i dagsljuset och jag gick upp för att ställa ytterdörren på glänt, som om den gått upp av sig själv. Sedan höjde jag volymen och på rygg i soffan började jag onanera igen. Försökte fantisera om att någon hörde, men fortfarande ingen vibb. Jag kupade handen över venusberget. Föreställ dig att alla du känner är döda. Detta kommer bli sant för någon av oss. Då kommer inte det här spela någon roll.”

Att skifta en läsares uppmärksamhet från cyniskt road fascination till inkännande inlevelse är svårt, och åtminstone för undertecknad är det ett konststycke som Dagarna, dagarna, dagarna aldrig riktigt lyckas med. Till sist slår jag ihop boken med en känsla av att Bibbs statushunger och pengakåthet, väl såväl som slarvigt skildrad, faktiskt inte spelar någon roll.

Tone Schunnesson medarbetar i Aftonbladet Kultur, därför recenseras boken av Lyra Koli, författare och kritiker i Svenska Dagbladet