Flickboken – en revolution i det tysta
Åsa Linderborg om en spännande nyläsning av en hånad genre
Publicerad 2018-01-15
Flickboken var länge en föraktad genre och kanske som allra mest hånad under det röda 60-talet. Litteraturvetaren Birgitta Theander tillhör dem som gjort en ny läsning och uppvärderat det som under många decennier faktiskt var den svenska bokfloden. I den gedigna volymen Till arbetet! – Yrkesdrömmar och arbetsliv i flickboken 1920-65 (Makadam) framgår att flickboken var betydligt mer progressiv än mycket annat.
Påfallande många böcker handlade om flickor som gav sig ut i arbete och med arbetet började livet: identitet, inkomst, självständighet och äventyr. Många får slita för brödet, andra handlar om societetsflickor som vill klara sig själva i medelklassjobb eller som egna företagare.
När de gifter sig, väljer 40 procent av bokhjältinnorna att få fortsätta jobba. Det kan jämföras med verkligheten: så sent som 1965 var det endast 30 procent av de gifta kvinnorna som yrkesarbetade, resten var hemmafruar.
Man kan jämföra flickboken med filmen vid samma tid, där tonårsflickan är en korkad, onyttig lyxvarelse. I veckopressen är kvinnan i första hand inkompetent eller hemmafru. Intressant nog, är kvinnorna i vuxenlitteraturen i mindre utsträckning yrkesarbetande än i flickboken – låt vara att Theander glömmer hela arbetarlitteraturen.
Flickboken gav med andra ord sina läsare en progressivare kvinnosyn än samtidens andra kulturarbetare och socialingenjörer. Jag väntar fortfarande på en studie som kan förklara varför 60-talets röda litteraturvetare inte såg det.