Julian Assange är fri – blir Snowden nästa?
Han har betalat så att vi kan fortsätta använda internet som en frihetsteknologi
Julian Assange är fri. Efter fem år i Belmarsh-fängelset i London, har Wikileaks-grundaren gjort en uppgörelse med den amerikanska staten. Han har erkänt det spioneri han anklagas för, och Biden-administrationen avskriver alla anklagelser. Han förs nu till den USA-kontrollerade ön Saipan för att där formellt erkänna och sedan släppas fri.
Dokumentet med Assange erkännande refererar till de dokument och filmer han 2009 fick av Chelsea Manning, då militäranalytiker för USA i Irak. De publicerades senare av Wikileaks och andra, och är än idag ett sökbart arkiv av den amerikanska statsmaktens smutsiga byk. USA och dess allierade har därför haft all anledning att avskräcka någon att hacka eller på annat sätt dra ut hemligheter i ljuset. Därav den långa och grymma hanteringen av Julian Assange.
Min första minnesbild av Assange är från hackerkonventet CCC i Berlin. Han hade klätt sig som Florian Schneider i Kraftwerk: röd skjorta och svart slips. I Berlin, och senare i Stockholm, hade han en grandios, incel-nördrockstar-aura. Det gav upphov till ett beteende långt förbi tölpaktigt, något han delar med många mediemän och techledare med makt.
I Berlin träffade han tysken Daniel Domscheit-Berg, någon som ville och verkligen kunde göra det tråkiga hantverket. Tillsammans skapade de visselblåsarsajten Wikileaks och möjliggjorde ett antal viktiga avslöjanden. Men mest av allt satte de fingret på den obalans som råder. Staten vill veta mer om dig, men du ska veta allt mindre om staten. Wikileaks-paradigmet balanserade upp detta. När svenska regeringen vill göra Chat control till lag, och svensk polis får smyga in avlyssningsprogram i våra telefoner, är frisläppandet en anledning att återigen tänka på denna obalans.
Med sitt påtvingade erkännande har Julian Assange skrivit under checken
Två av den digitala tidsålderns tre viktigaste röster nu är fria. Den första – Chelsea Manning – syns dj:a på klubbar i New York, njutande sin frihet efter att varit fängslad under fruktansvärda förhållanden.
Den tredje – Edward Snowden – är kvar i rysk exil. Han avslöjade den globala övervakningen av vår digitala kommunikation, något som bromsade det 1984-scenario våra ledare verkar eftersträva just nu. Det pågår ett globalt säkerhetspolitiskt arbete; ett alltför fritt och öppet internet ska tillbaka under statlig kontroll. Men kanske, kanske kommer Joe Biden att – likt Obama för Manning – använda sitt sista penndrag som president till Snowdens frihet.
CIA:s dåvarande chef Mike Pompeo sa att Wikileaks var en ”non‐state hostile intelligence service”. Makten vill skrämma bort oss från de digitala, journalistiska verktygen. Kryptering för visselblåsare och andra innovationer gör det allt svårare att dölja fulspelet för allmänheten.
Assange satt 1 901 dagar i en 2x3 meter liten cell. Det, plus sju år i exil på Ecuadors London-ambassad, är priset för journalistikens frihet. Med sitt påtvingade erkännande har Julian Assange skrivit under checken. Betalat så att vi kan fortsätta använda internet som frihetsteknologi. Och i en tid när politiker och korkade skribenter beskriver internet och skärmar som enbart av ondo – låt oss göra just exakt det.
