Prins Carl Philip - ett fuskbygge till varumärke
Avslöjande i designtidskrift: Prinsen inte ens plagierar – bara signerar
I går avslöjade tidskriften Form, i en artikel av redaktören Bo Madestrand, att prins Carl Philips design knappast är hans egen. Den har redan tidigare kallats osjälvständig, på gränsen till plagiat. Men nu visar det sig alltså att plagierandet, det har någon hemlig spökdesigner stått för. Prinsen har bara signerat.
Källorna till avslöjandet önskar vara anonyma, skriver Madestrand, men han känner till dem och är tydligen säker på deras tillförlitlighet.
Från designprins till plagiatprins till signaturprins - visst är det lätt att skadeglatt dra på mun åt kungafamiljens olika bisarra strategier att framställa sig som vanliga människor, bara lite mer framgångsrika. Det bistra med den här historien är att Carl Philip inte är sämre än någon annan. Att använda sitt namn, och bara det, för att sprida en dubbel glans - över sig själv och över alla ryggkliare i närheten - är ju som vilket varumärkesbygge som helst. Och det är kungafamiljens överlevnadsstrategi, alltsedan den sista makten försvann.
Jag tror inte detta avslöjande kommer att förändra så mycket. Men det är en övertygande bild av en monarki som släppt kontakten med samhället runt den , och uteslutande befinner sig i symbolernas och symbolhandlingarnas värld. En signatur, en prisutdelning, några klippta band. Fäblessen för snabba bilar tycks gå i arv. Den symboliska storheten farten härskar, vi väntar nästan på ett futuristiskt manifest här. Kanske kan prinsen signera ett sådant?
