Rut-debatten – helt utan mångfald
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-07
Äntligen tog Mona Sahlin klart ställning mot pigavdragen. Med härliga vänsterargument om jämlikhet och en stark offentlig sektor sopade hon i Aktuellt banan med en häpen Fredrik Reinfeldt. Tycker jag, ja.
För om avdragen kan man tycka mycket. Var man hamnar bestäms ofta av var man hör hemma politiskt, socialt.
Men i storstadsmedierna saknades dagarna efter all mångfald. DN tog till krigsrubriker: S pressas. En 80-årig dam oroar sig över hur hon ska klara sig om avdraget försvinner. Rödgrönt självmål hoppas Henrik Brors och återger okritiskt företagarnas siffror över nya jobb, precis som de andra. Lev som ni lär skriver SvD och pekar, som de andra, på hur s-toppar utnyttjar de avdrag de vill avskaffa (och det ska man höra av en tidning som i strid med alla sina principer lever på statligt presstöd). Mona var för 1996 skriver Aftonbladet, och andra, på nyhetsplats och Rapport, och de andra, intervjuar företagare som tycker att avdragen är jättebra.
Men vem ringer runt till LO- eller partidistrikten, en reflexåtgärd när man annars vill påvisa splittring? Vem intervjuar pensionären som inte får något jobbavdrag men ändå ska subventionera de rikas städning? Var ställs avdragen mot nedskärningar i hemtjänsten? Vem undersöker arbetsförhållanden och löner hos de nya städföretagen? Eller Almegas siffror?
Hur är detta möjligt? Har Edvard Unsgaard lyckats skrämma sina kolleger med att inga ryskor ska plocka upp bajset åt dem längre?
Kjell Östberg