På halloween slipper vi våra skaviga släktingar
Äntligen en högtid där man kan göra vad man vill
”Passa på och njut nu”. Så säger man till kvinnor efter att de fött barn. Det vill säga, människor som nyss upplevt att de klyvts på mitten samt får panikångest av tanken på att skita. Men absolut, det är fantastiskt att skapa liv. Man upplever sig vara i förbund med något gudomligt, naturen, alltings början. Hur skulle något annat ens komma i närheten?
Well, jag har hittat det. Nämligen att fira döden. Det vill säga hösten. Årstiden som sätter punkt, som visar oss det oundvikliga slutet. Man går ut och ser naturen dö, alltså den faller bokstavligen till marken och avlider framför våra fötter. Helt osentimentalt, nästan inspirerande? Inget drama, bara tyst acceptans.
Sedan följer förruttnelsen, ett tillstånd vi som fyllt 40 redan är väl förtrogna med. Under hösten får vi äntligen bevittna något multna bort snabbare än våra åldrande kroppar. Allt kött är hö och blomstren dö men vi är ännu här. I våra ögon syns fortfarande ljuset från årets sista soldagar.
Högtiden landade som en gudagåva i knät
Men nu kommer mörkret. Först smygande, sedan omfamnar det oss likt en vålnad som bara bidade sin tid under de lätta sommarmånaderna. Kul att vi fick hålla på, nu är det dags att dras ner i skuggorna igen. Sänka huvudet och begrava det i arbete, medan naturen återtar tomma badstränder, bussar mössen på övergivna sommarstugor.
Jag har även tagit till mig höstens stora höjdpunkt, det vill säga halloween. Bespottad av de som anser sig stå över denna USA-import för ”vi har ju All Helgona” men lyssna nu – det är 2024, världen brinner och många av oss behöver något betydligt starkare än den stillsamt fladdrande ljuslågan framför farmors gravsten.
Åtminstone var halloween min livräddare för fem år sedan, när jag var nyseparerad med barn och därmed hungrig på allt som kunde förgylla vår vardag. Högtiden landade som en gudagåva i knät, jag menar: inga etablerade familjeritualer som påminde om vad som gått förlorat. Inga traditioner med tillhörande uppfattningar om hur det ”borde” vara eller kännas. Som bonus slapp vi även dö i helgtrafik, gå i personlig konkurs eller umgås med skaviga släktingar. Julens antites.
Dessutom är det roligt. Häromåret firade vi genom att måla oss i corpse paint, springa ut i skogen och yla mot månen. Kanelbullar togs med eftersom, ptja, vi bor i Sverige? Ingen visste hur det skulle gå till, alltså kunde vi göra exakt vad vi ville. Vi var fria. Oops – har jag blivit nyliberal? Eller är jag bara en kvinna som gillar att verka utanför systemet? Inte ens beige-älskande influencers har hunnit sätta klorna i rasket OCH det är typ omöjligt att använda halloween, vars kärna utgörs av socker, gelatin och gränslösa vrål, till att signalera hög klass eller god smak. Förlåt, men förstår ni vad detta betyder? Vi är alla fria.
Men om ni ändå önskar vägledning, så kommer den här: besvara omfamningen från mörkret. Förkasta influencers försök att få hösten att ”hända” genom begrepp som girls new year; hösten står inte för pånyttfödelse, den är dess raka motsats. Schh kämpa inte emot, kom ihåg din Pär Lagerkvist: det är vackrast när det skymmer.