För bra för att vara sann

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-08

Skattebetalarnas förening tror inte på Jämlikhetsanden

Dan Josefsson tror att vi i Skattebetalarnas Förening är livrädda för boken Jämlikhetsanden och att vi försöker få bort uppmärksamhet från den. Tvärtom ju mer uppmärksamhet, desto bättre. Det beror helt enkelt på att det aldrig är bra att låta dåliga argument stå oemotsagda.

Vår granskning av Jämlikhetsanden har bara börjat. Men redan en snabb titt i boken visar att åtminstone ett av de starkaste argumenten för att ojämlikhet dödar bygger på att författarna väljer ut rätt data med stor exakthet.

Något signifikant samband finns nämligen inte om vi tittar på de 28 rika OECD-länderna. Det finns inte om vi undersöker de 27 länder som av FN:s Human Development Report bedömer ha mycket hög grad av mänsklig utveckling. Det finns inte ens om vi använder det selektiva urval av 23 länder som författarna till Jämlikhetsanden har använt sig utav.

Det spelar ingen roll om vi använder FN:s eller OECD:s statistik över förväntad livslängd. Det spelar ingen roll om vi använder Ginikoefficienten eller 10-10:kvoten. Det internationella sambandet mellan inkomstfördelning och livslängd finns helt enkelt inte.

Författarna till Jämlikhetsanden tycks bry sig mer om att driva sin tes än att förankra den i verkligheten. En bra illustration är Wilkinsons syn på svenska biljettkontroller.

I en intervju med Boston Globe har han nyligen förklarat att buss- eller tågbiljetter inte kontrolleras i Sverige, eftersom den jämna inkomstfördelningen gör så att vi litar på varandra. (21 februari).

Busshistorien illustrerar varför vi inte ska köpa Wilkinsons bild av världen (och svensk kollektivtrafik) okritiskt. För tvärt emot det intryck man kan få efter marknadsföringskampanjen för Jämlikhetsanden så finns det knappast någon vetenskaplig konsensus om inkomstojämlikhetens stressorsakande dödlighet.

Ett exempel på en tung forskningsgenomgång som Wilkinson och Pickett inte lyfter fram är producerad åt världshälsoorganisationen WHO av Angus Deaton vid Princeton. I genomgången, som har publicerats i en av de bästa tidsskrifterna för forskningsgenomgångar kan vi läsa:

”Även om många frågor kvarstår, drar jag slutsatsen att det inte finns någon direkt koppling mellan inkomstojämlikhet och dålig hälsa; individer löper inte större risk att dö om de lever på mer ojämlika platser. Författaren sammanfattar: Berättelserna om hur inkomstojämlikhet påverkar hälsan är starkare än bevisen.” ( Journal of Economic Literature, 1/2003).

Till sist, om vi ska dra en slutsats av hela debatten: När något låter lite för bra för att vara sant så är det oftast det.

Visst, det vore onekligen riktigt intressant att se resultatet av en politik som försöker bota mentalsjukdom, brist på tillit, förtida död, sjuklig övervikt, bristande jämställdhet och brottslighet med hjälp av chockhöjd värnskatt. Men vi ser helst att något annat land testar receptet rejält först.

Arvid Malm

Nima Sanandaji

Skattebetalarnas Förening