”Jag ska fan inte ha nån tårta”
Åsa Linderborg om tröttheten efter tronarvingens födelse
Det vankas prinsesstårta på redaktionen. Först befarar jag att vi ska fira tronarvingen och säger, att jag ska fan inte ha nån tårta, för det strider mot min journalistiska integritet. Att Sverige har fått en ny tronarvinge är en historisk nyhet och självklart nåt vi ska rapportera om. Men att fira saken, det är nåt annat.
Men informationen säger att vi ska hylla oss själva för ett gott journalistiskt arbete. Och det är ju sant. Vi – eller snarare mina kollegor som jobbat med det här i månader – slog ut alla våra konkurrenter och jag är väldigt stolt över dem. Så jag tar en bit av den rosa tårtan i alla fall. Efter en tugga står den mig upp i halsen.
När nyheten om födseln kom blev jag märkbart rörd. Ett barn är alltid ett barn, men sen blev jag matt intill desperationens gräns.
Den första purén, den första julen, tultandet på Solliden. Jag vill att vi skriver om andra saker. Om viktiga nyheter.
Snart får barnet ett syskon och tre till. I alla fall om Victoria och Daniel ska leva upp till överklassens norm där allt under fem barn är ett misslyckande eftersom det kan ge intryck att man inte är lyckliga ihop, inte ligger med varandra eller inte har ett arv stort nog för många att dela på.
Jag var trött på den här ungen redan innan den koncipierades. Om trettio år har även hon fått ett barn. Med den här takten kommer monarkin aldrig ta slut och jag fattar inte hur jag de närmaste åren ska orka öppna ens den förstklassiga tidning jag själv jobbar på.
