Medier lockar unga till blodbadet i Afghanistan
Snett bakom mig på tåget sitter tre unga män och pratar. De har inga jobb. Ingen utbildning. De funderar på att ta värvning i Afghanistan.
”Fan, jag kommer skita på mig”, säger en av dem.
”Äh, det är cool. Det kommer bli soft. Assoft.”
Den tredje sitter tyst hela resan. De kan inte vara mycket äldre än tjugo år.
Det framgår av samtalet att det inte är första gången de pratar om det här. Jag funderar, medan jag tjuvlyssnar, vad det är som behövs för att grabbarna ska övertygas om att deras framtidsutsikter ligger i att skjuta ihjäl afghaner.
Kanske SVT:s dokumentär Krig för fred, som ska börja sändas om några dagar. Vi får följa en svensk pluton i Mazar-i-Sharif, snyggt filmad i motljus och solnedgång. En äldre afghan ber soldaterna stanna kvar i byn. Ett stressat befäl fångas med ett charmigt leende, han är på väg för att ”bomba fienden”. De pausar sitt ”gentlemannakrig” – ”fienden” har just försvunnit i rök och eld – med en lunch.
”Krig för fred” är inte Armadillo, den prisbelönade danska filmen som avslöjade hur danska soldater under Natobefäl avrättade obeväpnade män, kvinnor och barn. Det är John Mork som ligger bakom serien, han som 2008 gjorde Fredssoldaterna för TV4, en propagandarulle i sex delar som kanske mer än nåt annat lockat unga svenska män att ta värvning i tron om att ett granatgevär kan sprida demokrati och jämställdhet. Jag har sett för lite för att avgöra om Krig för fred på samma sätt säljer in blodbadet, men det jag sett får mig att tro att den kan få grabbarna på tåget att lämna in sin ansökan.
Sverige befinner sig i krig. Varje krigförande nation, särskilt den som saknar allmän värnplikt, är beroende av att det finns en skara unga män utan jobb och plugg. Försvarsmakten vet vad den gör, som reklamför sig bland Xbox-spelarna.
I höst lanseras svenska Battlefield 3, tv-spelet som kan uppfostra en hel generation till krigare. Även modebranschen är lojal med det nykoloniala projektet – senaste numret av Plaza berättar att vårens outfit heter ”Military chic”.
Jag vill inte att pojkarna bakom mig på tåget ska komma hem i kistor.
Jag vill inte se fler ceremonier på Bromma, med flaggan på halv stång. Jag vill inte höra fler ”terroristexperter” eller läsa fler kolumnister som än en gång begråter de döda, med en försäkran till föräldrarna, att deras söner dog för en ädel sak.
Det räcker nu.
Fotnot: Krig för fred har premiär på SVT onsdag 13 april
