En solkig sekt som tappat förankring i verkligheten
Åsa Linderborg: Avhopparna är så stora att de inte behöver Svenska Akademien
Först lämnar Klas Östergren, sedan Kjell Espmark och sedan Peter Englund Svenska Akademien – som inte går att lämna.
De gör det i alla fall, eftersom de inte vill vara del av en vänskapskorrumperad verksamhet som inte längre kan bära upp mottot om "snille och smak".
Enligt den information som Aftonbladet har, ska advokatfirman Hammarskiöld & Co lagt fram sin rapport om personliga och ekonomiska kopplingar mellan "Kulturprofilen", hans höglitterära klubb och Svenska Akademien, som Dagens Nyheter avslöjat. Under ett torsdagssammanträde ska majoriteten av ledamöterna ha röstat igenom ett "urvattnat" pressmeddelande som ska presenteras nästa vecka, där Akademien frånkänner sig allt ansvar.
Klas Östergren skriver till Svenska Dagbladet att Akademien har försökt lösa sina problem genom att sätta obskyra hänsyn före dess egna stadgar". Enligt våra källor är det paragraf 19 i stadgarna som Östergren antyder att Akademien ställt sig över: "Beträdes Ledamot med något som emot heder och ära går, varde han för altid utesluten." Det var Sara Danius som i höstas uppmärksammade att stadgarna faktiskt medgav uteslutning i exceptionella fall.
Vad hon tänker i dag är det få som vet.
Eftersom akademien är en uråldrig stiftelseform (offentlig korporation och anstalt) och inte en myndighet, behöver inte Hammarskiöld & Co:s rapport offentliggöras. Akademien gör nog ändå bäst i att själva redovisa det som annars kommer sippra ut genom sprickorna i Gamla stans fastigheter. Alla institutioner kan inte vara så transparenta som omgivningen önskar, men de adertons lojalitetskultur torde påfresta varje intellektuell med ett fritt sinne.
Svenska Akademien intar alltmer skepnaden av en solkig sekt som tappat verklighetsförankringen och därför till slut också förlorar varandra. Varje tillknäppt och tystad mun bidrar till att ge alla smakfulla snillen en tragikomisk uppsyn i fransig högtidsdräkt. De är som hämtade ur ett porträttgalleri av Balzac – ömklingar som tror att vi ska respektera dem som inte har annat än minnena kvar av sin forna glans.
Babels torn har rasat samman och det är egentligen inte förvånande att det är just Klas Östergren och Kjell Espmark som utlöser fallet. Deras respektive författarskap är så stora att de inte behöver Svenska Akademien. Det intellektuella självförtroende sitter i vad de skriver, inte vilka sammanhang de ingår. Heder åt dem.
”I'm leaving the table, I'm out of the game”, skriver Klas Östergren. Det är en rad av Leonard Cohen från 2016. Frågan är hur många fler absent friends Svenska Akademien klarar av. Det är 25 år sedan Kerstin Ekman spisade på Gyllene Freden, Lotta Lotass försvann utan åthävor.
De trederton.
Det är inget att vara skadeglad över. Svenska Akademien gör ett viktigt arbete. Ska de fortsätta klara av det, krävs mer att de förnyar än föryngrar sig.
