”Älskling, drick inte på midsommarafton”
För oss som vet något om alkoholister är det här en svår dag
Det finns ett gammalt ordspråk för oss som vet en del om alkoholister:
”Vill du veta hur mycket någon älskar dig, be den personen vara nykter på midsommar.”
Nej, förresten be aldrig om det. Du vill inte veta svaret. Hur mycket du än tror att ni älskar varandra svär jag på mitt liv att du inte vill veta svaret.
Bättre om du frågar vad du ska ta med dig till den gemensamma baren.
Vitt vin, rött vin, rosé och nubbe. Hallandsfläder, Skånesnaps och Aquavit. Gin, vodka och en brun sprit. Öl, har någon köpt det? Två flak, räcker det? Is, citron, en dillkvist i glaset av någon jävla anledning och tonic. Midsommar börjar vid lunch. Kan lätt bli tolv timmar eller mer att dricka. Du ljuger för dig själv och därför oroar du dig inte.
Men i dag oroar du dig? I dag vaknar du och känner dig lite sjuk i huvudet.
Två bag-in-box, en flaska Fernet Branca tycker någon. Han som tycker det jobbar på krogen och din älskling älskar att prata om hur mycket han dricker. Du däremot älskar att tänka på hur mycket din älskling dricker men du hatar det också. Det är ditt patetiska tvångssyndrom.
Alkoholism är en sjukdom, säger du till dig själv, och du är bara vanligt sjuk i huvudet.
Alkoholisten däremot är dömd till att inte vara frisk och man kan inte råda över domen, för någon annan har fastställt den. Vem vet jag inte, men ingen du kan ställa till svars. Usch din dumma häxa, be om ursäkt. Be om ursäkt för att du tänkte ordet alkoholist. Han är inte alkoholist. Han är inte sjuk. Du däremot är sjuk i huvudet. Men du tigger i sängen på morgonen: ”Vi behöver väl inte köra så hårt i dag.”
På bolaget köper du mindre boxar och gör sedan en stor affär av att du köpt fel storlek, när du drar upp lådorna ur kassarna på festen.
Du säger ”Men Gud, jag tyckte de vägde lite!” Du säger ”Hoppas att det räcker ändå!”
Du är en liten apclown och du spelar upp din lilla föreställning som ingen bryr sig om.
Bra, gör du det. Bara du inte ber din älskling, om din älskling älskar att dricka, att vara nykter på midsommar. Han kan inte välja.
Välj hälsan, välj glädjen, välj att vara nykter på midsommar när de andra runt bordet häller upp ett kallt rosé
Ok, men du blev till under nyliberalismens absoluta peak.
Du växte upp i ett ljummet, mjölkvitt regn och regnet var nyliberalismens utdragna utlösning.
Fastän du inte tror det så tror du att alla har ett val.
Är du fattig har du valt det. Är du sjuk har du valt det.
Krälar du fram på marken genom tjära, skit och blod och knäna blöder och handflatorna blöder så har du valt det med. Res dig upp! Torka av dig!
Valfriheten är korset du dör på och du dyrkar självkontroll och behärskning på ett altare byggt av värdepapper och hästskit. Välj hälsan, välj glädjen, välj att vara nykter på midsommar när de andra runt bordet häller upp ett kallt rosé som legat på snabbkylning i frysen och vätskan är ljusljusrosa och lika kall som en undervattensström i ett ljummet hav. Flaskan svettas frestande typ come over here and fuck me. Fuck me with your mouth.
Din älskling kan välja allt. Bara aldrig det.
För någon, bara Gud vet vem, har dömt de som dricker till att dricka. Du trycker bakom gardinen och ser hur din älskling kastar bak ett glas vin och sen kranar upp ett till. Du rycker tag i en vän och ber honom att inte ställa fram spriten på bordet men din vän är också en jävla nolla till alkis och säger: ”Alla får väl göra som de vill”.
Ja, alla får göra som de vill.
Och du krälar i skiten fram till valfrihetens altare, byggt av tomma vinlådor, majonnäs och torkat gräs. Fy fan. Det här är Sverigefest, ok. Det här är Sverigekul, ok. Du hatar midsommar och du hatar majonnäsen som smackar i gommen och sprit till lunch och till middag och starköl däremellan. Du hatar din älsklings vinandedräkt när han slår armarna runt dig och viskar i ditt hår att din röv är fantastisk. Och du hatar att du hatar det, för ingenting har hänt. Bara skiften i blicken som om han tänker på något annat. Och du hatar självömkande alkoholister som ingen vågar kallar alkoholister som krossat ditt hjärta tusenochengång för att du är självförgörande + sjuk i huvudet när du säger:
”Om du älskar mig, drick inte på midsommar.”
Och han svarar ja! Han säger ok! ”Ok, jag dricker inte i dag!”
Ni visste båda att han ljög, när han sa att han inte skulle dricka
Varje gång säger han ja och varje gång dricker han. När han slår upp ölen i glaset finner du inte orden och han tittar inte åt ditt håll. Om du frågar om det senare kommer han säga typ … att han trodde du menade att han inte skulle dricka sprit och eftersom du är sjuk i huvudet kommer du låtsas att du tror honom. På ett sätt är det okej, det är en grej ni gör bara. Ni låtsas. Ni visste båda att han ljög, när han sa att han inte skulle dricka. Hade han inte druckit hade du strukit runt festen med en sugande skuld i magen över hur elak du var och till sist hade du kroknat och kommit ut när han stod ensam vid grillen för att säga: ”Det är klart du ska dricka lite om du vill det.” + ”Det är klart du ska kedja fast mig i dragkroken på din bil och köra 100 km i timmen nedför en smal grusväg.” Du älskar skiten, du älskar den.
För vi som vet en del om alkoholister, vi älskar fan i mig alkoholister.
Vi älskar dem mer än vad vi älskar lycka och framgång och att vara cancerfria och friska och vackra och befordrade. Vi älskar att krypa på alla fyra i gyttjan och vi njuter av att blöda på knäna och skrapa upp handflatorna. Vi älskar att slå vårt nakna bröst och vi skriker:
VI OFFRAR OSS! VI OFFRAR OSS!
Så du går till festen, som du hatar. Du dukar upp flaskor och låtsas att du av misstag glömde brännvinet hemma och du är en liten apclown. Det enda du kan göra för att stå ut med dagen är att dricka, så du dricker.
