Assange ingen stukad man
Cirkusen kring Wikileaks-grundaren är åter på väg till Sverige
Nyligen kastade sig den ryska tidskriften Russkij Reportir över en fantastiskt smaskig historia som dykt upp via Wikileaks.
I materialet som hackats från säkerhetsfirman Stratfor fanns mängder med mail om att den ryske överåklagaren Yuri Chaika informerade Stratfor om känsliga, ryska politiska ärenden och intrigerna i president Medvedevs närhet.
Onekligen heta grejer. Strafor säljer sin information till USA:s utrikesdepartement, försvarsdepartement, CIA och flygvapnet. Kunde det betraktas som landsförräderi?
I mail efter mail rapporterade Stratfors analyschef om sina enastående källor i den ryska maktapparaten. Chaika kallade hon sin ”gudfader”. Analyschefen var en betrodd medarbetare. En säkerhetspolitisk expert vars analyser uppskattades mycket och som varit professor vid Tomsk tekniska universitet och dessutom startat en välgörenhetsorganisation som drivit skolor för döva.
Det skulle visa sig att ingenting var sant.
I sitt reportage kunde Russkij Reportir (tack vare Wikileaks) berätta att Stratfor startade en egen undersökning av analyschefens lögner redan 2010, där hon så småningom erkände att hon hittat på nästan allt. Inklusive delar av sin bakgrund.
Mycket av den föregivet extremt känsliga information om till exempel den ryska synen på Tjetjenien, som USA bygger sin utrikespolitik kring, hade alltså baseras på ren luft.
Den säkerhetspolitiska experten fick jobba kvar på Stratfor. Så sent som i fjol gav hon ut en bok om geopolitik i Kaukasus. Kanske ville inte Stratfor solka sitt varumärke genom att avslöja att deras anställda ljuger. Jobbar hon kvar kommer hon åtminstone aldrig att skriva en självbiografi med titeln ”Så blåste jag utrikesdepartementet”. Kanske bryr de sig inte särskilt mycket. Stratfor är ett företag som säljer information. Ju mer spektakulär sådan, desto bättre.
Det här är bara det senaste avslöjandet som fiskats fram ur databasen Wikileaks. Och kanske är det lite extra intressant eftersom det visar på hur Wikileaks har öppnat dörrarna till informationssamhällets infrastruktur.
Den som tror att Wikileaks storhet bestod i att de avslöjande ett fåtal statshemligheter har missförstått projektets natur. Wikileaks senaste läckor berättar lika mycket om hur information skapas, hur den sprids och vem som har tillgång till vad. Det gigantiska arkiv som Julian Assange har skapat och förhoppningsvis forsätter bygga ut, kommer att fortsätta generera journalistik under lång tid framöver. Det kommer att bli ett unikt källmaterial för politisk forskning.
Och det har framförallt blivit helt oberoende av Julian Assange.
I går fattade den brittiska högsta domstolen äntligen beslutet att Assange kan utlämnas till Sverige. Assange har nu fjorton dagar på sig att överklaga beslutet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det kan dröja ännu längre innan han utlämnas till Sverige, för att – och detta är det riktigt löjliga i denna segdragna process – förhöras om anklagelserna för sexuella övergrepp och våldtäkt.
Själv verkar han föga stukad av bakslaget.
Dagen innan släppte han det sjunde avsnittet av sitt tv-program på den ryska kanalen RT.com som nyligen bytt namn från The world today till det mer varumärkesmässiga The Julian Assange show. Han hade smugit ut från sin husarrest till Deutsche bank i London, för att intervjua några representanter för Occupy-rörelsen.
Från att ha varit en hacktivistisk mediekritiker har han blivit en av världens mest kända medieprofiler och dessutom en helt okej intervjuare. Vilket visade sig när han pressade Occupy-rörelsen på hur de egentligen löser sin flummiga konsensus-demokrati.
Och även om det inte går att sia om hur utredningen om Assanges misstänkta våldtäkt kommer att gå – vissa misstänker att den kommer att läggas ner – så går det i alla fall att sia om Assanges framtid.
Wikileaks är ingen stukad organisation. Assange är ingen stukad individ. Tvärtom.
Han börjar mer och mer se ut som en framtida medial makthavare. Och Wikileaks som en allt mer oundgänlig journalistisk resurs.
