”Fågelskådning är ett slags långsam eufori”
Lars Sund har skrivit om kärleken till ornitologi – och hur miljöhotet påverkar fåglarnas beteende
Fågelskådning kan vara så mycket mer än att titta på fåglar.
Nu släpper Lars Sund, 68, den andra boken om sin livslånga passion – och passar på att skicka med en klimatvarning:
– Det sker förändringar inom fågelfaunan, säger den finlandssvenske Uppsalaförfattaren.
På nyårsdagen 2020 ser han en tallbit och en duvhök.
Nyårsafton samma år bjuder på en bergand och en talltita.
Däremellan hinner Lars Sund se en lappuggla i en ängslycka inne i skogen, vara nära att krocka med en varfågel på Gotland och lägga stor energi på att hitta en brandkronad kungsfågel – bland mycket annat. Ett drygt decennium efter att Sund utkom med sin första bok om fåglar – 2010 års En morgontrött fågelskådares bekännelser – är det nu dags för uppföljaren En morgontrött fågelskådares år.
Ville skriva som en dagbok
– Den första fågelboken blev mycket uppskattad. Ett skäl till att jag skrev den var att jag inte kände att det fanns så många liknande böcker här i Sverige, jag har mest inspirerats av engelska och amerikanska författare i ämnet. Kenn Kaufmans Kingbird highway tycker jag till exempel är fascinerande, den handlar om hur han som ung liftar runt i USA och tittar på fåglar under ett års tid, säger Lars Sund.
– Folk undrade om jag inte skulle skriva mer om fåglar, och jag tänkte att i så fall vill jag göra det på samma sätt som Kaufman – som en dagbok, fortsätter han.
Debuterade 1974
Finlandsfödde Lars Sund debuterade redan 1974 med Ögonblick, och fick sitt genombrott 1991 med romanen Colorado Avenue – den första delen i en trilogi som utspelar sig i den fiktiva svenskösterbottniska byn Siklax. Boken tilldelades det prestigefyllda Runebergspriset i Finland, men trots sina rötter i vårt östra grannland har Lars Sund alltid skrivit på svenska och bor även här sedan sent 1970-tal:
– Jag är en av de 300 000 finländare som har svenska som sitt modersmål, jag växte upp i Jakobstad som är en stad med svensktalande majoritet. 1979 flyttade jag till Uppsala och här bor jag än i dag. Min publik finns både här i Sverige och i Finland, dels bland finlandssvenskar men mina senaste böcker har också översatts till finska, berättar han.
Inte expert
Fågelintresset har funnits där sedan barnsben, men trots två böcker i ämnet vill Lars Sund inte kalla sig fågelexpert. Den som läser hans nya bok kommer dock att få lära sig en hel del kuriosa kring fjäderfän – allt från att tallbitens ”tarmkanal är ovanligt lång och smal, anpassad till att smälta frön från lingon”, till att ormvråken har en miljon tappar per kvadratmillimeter näthinna.
– Jag skulle inte våga kalla mig expert på fåglar, jag är nog verkligen en lekman. Jag har mina rötter inom humaniora och inte naturvetenskap, ju mer jag lär mig om fåglar inser jag hur mycket det ännu finns kvar att lära sig, säger han.
Euforisk lycka
För någon som undertecknad – som på sin höjd kan identifiera en blåmes – kan fågelskådning framstå som en oändligt komplex hobby. Men Lars Sund menar att möten med fåglar har förmågan att leda till ”ett slags långsam eufori och lycka som är svår att förklara för utomstående”:
– Det är en viktig drivkraft till att jag håller på, att känna den där lyckan och stilla euforin. Det behöver inte ens vara att jag ser en särskilt ovanlig fågel, ofta är det väldigt oväntat vad det är man hittar. Man ger sig ut i förhoppning om att försöka se en viss art, men fåglar överraskar hela tiden. Plötsligt har jag kanske en vacker fjällvråk framför mig när jag trodde att jag skulle se något helt annat, säger han.
– Det är också en väldigt social syssla, man lär känna andra fågelskådare och det är även roligt att prata med boende som undrar vad man sysslar med i deras område, fortsätter Lars Sund.
Men En morgontrött fågelskådares år är mer än bara en lovsång till fåglars skönhet och egenheter. Lars Sund har länge varit engagerad i miljöfrågor, och har därför tvingats brottas med en aspekt av fågelskådandet som inte är särskilt klimatvänlig:
– Problemet är att fågelskådande ofta innebär en jäkla massa bilkörning. Jag har vänner som kör fruktansvärt många mil för att se vissa fågelarter. Jag hade tidigare en dieselbil och hade dåligt samvete för det. Nu har jag en liten elbil som jag tycker om, men jag inser ju samtidigt att det inte är en lösning i långa loppet, säger han.
– Det finns ett alternativ som heter ekoskådning, där idén är att man ska använda muskelkraft – gå, cykla, paddla kanot – för att ta sig runt, fortsätter han.
Inlägg i debatten
Lars Sund har sett på nära håll att vissa fåglars beteende har förändrats under senare år, något som han kopplar till klimatkrisen. På så sätt kan En morgontrött fågelskådares år läsas som ett inlägg i miljödebatten – och som en varning:
– Sysslar man med fåglar inser man att det sker förändringar inom fågelfaunan. Arter som normalt ska flytta men som i stället övervintrar blir fler, säger han.
– Det är till exempel allt vanligare att se rödhake och svarthättad skogssångare mitt i vintern. En del flyttfåglar anländer också till Sverige tidigare på våren än vad som är vanligt.