Nej, Jimmie Åkesson hatar inte alla kvinnor
Däremot muslimer – såna ogillar SD oavsett kön
Maria Arnholm klev in i regeringen med en fräsch air från förr. En liberal som är liberal, skolad av Bengt Westerberg-generationen. En jämställdhetsminister som är feminist. Det var länge sen sist.
I SVT:s Agenda förra veckan debatterade Arnholm med Jimmie Åkesson. Där sa hon att SD ”drivs av män som hatar kvinnor”. Det är hårda ord och Åkesson såg ut att ta illa vid sig på riktigt.
Det finns SD-män som hatar kvinnor. Det vet alla som läser Avpixlat och liknande sajter. Kvinnor som tar plats och strider för delad makt räknas till de förhatliga.
Men hatar man kvinnor bara för att man hatar feminister eller avskyr idén om jämställdhet mellan könen?
Arnholm har rätt i att SD:s famösa valfilm andas ett hat mot kvinnor, där tre gravida med barnvagn tävlar mot pensionärer med rullatorer. Men kvinnorna är inte vilka kvinnor som helst. De är muslimer. Såna ogillar SD oavsett kön.
Jimmie Åkesson säger i Agenda att det är ”jättebra” om män och kvinnor är hemma lika mycket med barnen, han tycker bara inte att politikerna ska bestämma det åt familjerna. Det är en uppfattning han delar med regeringen, sossarna och en majoritet av väljarna.
Arnholm vill inte heller lagstifta, men hennes argument för att fler borde ta ut pappadagar, är att kvinnor vill ”tjäna pengar och göra karriär”. Här talar Arnholm till sina systrar i den utbildade medelklassen, som har yrkeslivet som ett spännande och viktigt livsprojekt.
Men hälften av landets kvinnor tjänar uruselt, i yrken där de inte kan göra karriär. De har stenhårda jobb och ser i mammaledigheten äntligen en chans till vila. För dem är ett välskött hem (utan Rut-avdrag) och familj det enda måttet på social framgång. Det är här man finner sin individualitet. Som Magnus Marsdal konstaterar i Högerextremismen dissekerad (Celander förlag), har feminismen väldigt svårt att hävda sig om man beskyller dessa kvinnor för att vara reaktionära.
Det finns tyngre skäl varför man ska dela lika på föräldradagarna. En familj mår bra om alla känner varandra lika mycket. I händelse av skilsmässa, har pappor som varit hemma med sina barn lika bra kontakt med ungarna som mammorna har. Den ordning som nu gäller diskriminerar visserligen kvinnorna på arbetsmarknaden, men framför allt diskriminerar den män. De förväntas eller uppmuntras aldrig av sin arbetsgivare att vara hemma ett halvår, och vågar heller inte strida för den rätten. Med andra ord: alla – barnen, kvinnorna, männen – tjänar på att män får förtroendet och tar ansvaret att vara hemma halva tiden.
Precis som alla andra borgerliga partier förnekar Sverigedemokraterna klass. De pratar, ofta på goda grunder, hellre om ”eliten mot folket”. Men förstår man inte klass kan man heller inte vinna över SD:s väljare. Det är högerpopulismens paradox.
