Insläpade intog vi kulturvärlden
Bohemiskt som i Klara blev det aldrig i Globen, kanske mest för att alla måste vara nyktra för att klara datorerna. Och i kontorslandskapet fanns det inga dörrar att gömma sig bakom.
Vi flyttade till en flimrande djungel av glasskärmar som redaktörerna ständigt sprang in i. Det var strängt förbjudet att sätta upp en affisch eller hänga en kavaj över en stol, men kulturredaktionen smugglade in en bläckfisk som förre konstkritikern Olvång tillverkat av en stubbe – plus min fasters gamla golvlampa och en ljusskylt med Aftonbladets logotyp, förbjuden på grund av ett rött streck i underkanten.
Efter en tid fick vi tillåtelse att, trots tidningens på den tiden enorma förluster, starta en kulturbilaga. Vi ordnade releasefest i representationsvåningen, bjöd hundra personer men trodde att högst hälften skulle komma eftersom en del finare redaktörer ansåg att vi, främst Anders Paulrud och jag, var något katten släpat in i kulturbranschen. Trehundra kom, tömde vinförrådet och hade roligt. Det var ett riktigt skandalparty och delar av våningen måste sedan renoveras. Å andra sidan skulle kulturbilagan så småningom bli pionjär på nätet – och därmed bidra till det försprång som Aftonbladet fortfarande har.
