Till minne av Göran
Plötsligt står en man i röken på kulturredaktionen i gamla Klara. Han har Borsalino och eleganshalsduk. Och han viftar med en stekpanna, för den upp och ner, rytmiskt i luften.
Han är entusiastisk, har just kommit över en hypermodern teflonpanna på Åhléns och ska nu gå hem och träna på att vända pannkakor i luften.
Han heter Göran Zachrison, är vid tillfället 55 år gammal och ska snart börja ännu en karriär, som lärare i journalistik på JMG i Göteborg.
Nu är Göran död och det är mycket sorgligt; hans livsglädje borde ha fått vara så mycket längre.
Göran kom från Hjältevad, fyra kilometer från mitt Bruzaholm, och jobbade ett tag som lärarvikarie. Men det var kulturjournalist han skulle bli: han började på Sydsvenska Dagbladet och blev sedan kulturchef på GT i Göteborg, så djärv och rolig att han så småningom fick sparken.
Sedan frilansade han, recenserade tv, teater och böcker i Aftonbladet, skrev kåserier i GP och Journalisten, dagsverser i Dagens Nyheter, en bok om Jolo ... med mera. Hjalmar Söderberg, Tage Aurell och Gustave Flaubert hörde till hans favoriter. Stilistiken var viktig för Göran.
På JMG var han en älskad lärare – och jag förstår varför, fick läsa en del av de alldeles lysande textkommentarer som Göran satt och skrev om nätterna till sina elever. I varje kria kunde han hitta något gott, möjligheter till utveckling.
Han var bra på att leva, också. Torpet, musiken, böckerna, fotbollen i tv. Och han hade en glädje och en nyfikenhet som fick honom att ständigt upptäcka nya möjligheter i livet. Som att vända en pannkaka i luften.
