Teaterbönan
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-04
"En söderböna som kunde få Shakespeare att applådera i sin himmel"
När Lena Nyman 2009 tilldelades Cornelis Vreeswijk-stipendiet hette det bland annat i prismotiveringen: "I allt Lena Nyman gjort är hon lika respektlös som uppkäftig och oförutsägbar, en stadslolla och rövardrottning, lika hemtam i komedins värld som i den klassiska tragedin. Hon är i sin skådespelarkonst en gränsöverskridare, hon är det stora skrattets och det djupa dramats artist."
Lena Nyman föddes 1944 på Söder i Stockholm, och hamnade tidigt i rampljuset. Redan som elvaåring filmdebuterade hon i thrillern Farligt löfte. Det stora genombrottet kom på 60-talet i två filmer av Vilgot Sjöman, först den skandalomsusade och censurklippta 491, där hon spelade en ung tjej på glid, och sedan i Jag är nyfiken - gul, en sorts roadmovie genom samtiden där hon med sitt påstridiga frågande satte stora delar av det svenska etablissemanget på pottkanten.
Hon samarbetade flitigt med Hasse & Tage, både på scen och film. Där fick hon rikliga möjligheter att spela ut sin komiska ådra. Med glädje minns man henne i revyer som Glaset i örat och Svea Hund på Göta Lejon och filmer som Släpp fångarne loss, det är vår! ,Picassos äventyr och inte minst Ronja Rövardotter, där hon fyllde Astrid Lindgrens rollfigur med oemotståndlig lyskraft. Bland hennes många dramatiska rollgestaltningar på film måste man självklart nämna den autistiska dottern i Ingmar Bergmans Höstsonaten.
Hon var utbildad på Dramatens elevskola, föregångaren till Statens scenskola. På teaterscenen visade hon gång på gång upp sitt breda artisteri, i allt från komedier till grekiska tragedier. Hon gjorde Polly Peachum i Brechts Tolvskillingsoperan, Hedvig i Ibsens Vildanden, hon gjorde Marie David i Per Olov Enquists Tribadernas natt och huvudrollen i Euripides Medea. För att bara nämna några av otaliga roller, och alltid med samma suveräna scenauktoritet. Även för tv gjorde hon ett antal stora huvudroller, till exempel i Strindbergs Drottning Kristina och Aristofanes komedi Lysistrate. Hon spelade även in drygt halvdussinet skivor, bland annat med texter av Karin Boye och Bodil Malmsten.
Med sitt mycket egna och särpräglade idiom och påtagligt fysiska spelstil måste Lena Nyman räknas till de riktigt stora bland svenska skådespelare. I drygt fyrtio år, och med fullskaligt artisteri kastade hon sig mellan scenens och vita dukens olika genrer. Hon var helt enkelt en söderböna som kunde få självaste Shakespeare att applådera i sin himmel. Nu är hon borta. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Gunder Andersson
