Dansa i rayon
Viskos, tidigare kallat rayon, är en textilfiber som framställs av cellulosa. Under kriget köpte vi rayon från Hitlers Tyskland eftersom den svenska fabriken i Vålberg inte kunde täcka efterfrågan. Rayon var ett mycket populärt material på 60-talet.
Eftersom jag en gång åkt till Italien för att bland annat se Mussolinis mönsterstad Torviscosa, byggd på 30-talet för att betjäna en viskosfabrik, blir jag nyfiken när jag hittar Peo Rasks ”poesiroman” Son av rayon (Black Island Books).
Boken innehåller spridda anteckningar och dikter om livet som medelålders, en stipendieresa till Aten, deckarförfattarnas ohemula framgångar, med mera – allt med den nu nedlagda fabriken Svenska Rayon i Vålberg, nära Karlstad, i centrum.
Mycket nostalgi, en hel del gnäll – och väldigt lite rayon, om man säger så. Rayonet känns bara som en förevändning för att skriva litet av varje.
Rätt charmfullt, trots allt.
Och hans slogan ”Borde – men kan inte vinna Augustpriset” tar jag som ett utslag av en förtjusande självironi.
