Konsten att såga Moore
Michael Moore gör propaganda och ljuger, till exempel i nya filmen Sicko.
Hur?
Jo, säger en annan dokumentärfilmare: Moores film Roger och jag beskrev hur han förgäves försökte få träffa Roger Smith, chefen för GM-fabriken i Flint.
Men Moore har träffat Smith! Två gånger!
En av personerna i Sicko ska dessutom ha varit skådespelare. Och Moore har vägrat ställa upp för en intervju med den kritiska dokumentärfilmaren.
Ta dessa tunna påståenden från en konkurrerande filmare, komplettera med konservativa regissörer som tycker att Moore har fel i allt – och dekorera anrättningen med arga demonstranter som, okänt var och varför, bär på skyltar som säger att Moore är en taskig typ.
Säg att han misslyckats för att han inte lyckats avsätta Bush. Klipp sedan kreativt med bilder av en slafsig Moore och det blir ... vadå?
Jo, det blir ett långt inslag i SVT:s Kobra, som i måndags handlade om propaganda, detta som en del av SVT:s demokratisatsning. Apropå Sicko skulle Moore skåpas ut som en lögnaktig propagandist.
Resultatet blev en illustrativ uppvisning i propaganda – inte för att Moore blev särskilt avslöjad utan för att inslaget mot honom var så propagandistiskt gjort.
Kanske var det till och med det de avsåg, de möjligen överpedagogiska Kobrajournalisterna?
Jag går inte på allt som Michael Moore påstår. Han är en skicklig propagandist – men han har ett ärende. I Sicko sågar han det amerikanska sjukvårdssystemet, men i grunden handlar det om värdet med ett samhälle där människor ställer upp för varandra.
Därmed har Sicko, oavsett dess bäring på svensk sjukvård, något viktigt att säga också här. En given anledning att diskreditera honom. I demokratins namn.
