Vi ansvarar för vad Sachnin skriver hos oss
Åsa Linderborg om en anständig, professionell syn på journalistik
Ett mediehus kan bara ansvara för de publiceringar man själv gör. Vad skribenterna sysslar med i övrigt är inget man kan lägga sig i – publicister ska ta ställning till texter, inte till människor.
Att Aftonbladet Kulturs skribent Aleksej Sachnin medverkar som alltiallo i en hyllningsfilm till den svenska modellen som ska sändas av RT.com (tidigare Russia Today) senare i höst har med andra ord inget med oss att göra. Vi kan bara säga att vi tycker det är omdömeslöst. (Sachnin är för övrigt inte producent, som påståtts, producenten heter Nikita Sutyrin.)
RT.com är en statlig propagandakanal som bland annat sprider homofobi och desinformation om den olagliga annekteringen av Krim. Att den har så många tittare beror på att den är bredare än så. Där har CNN-legendaren Larry King ett eget program; Edward Snowden medverkar regelbundet; de har satir och mysportätt av skattekverulanten Gérard Depardieu. Man kan säga att RT.com bjuder på samma skickliga mix som Fox News, med skillnaden att den ena ägs av Kreml och den andra av en multimiljardär.
Ställer man upp i RT.com får man räkna med att uppfattas som en del av kanalens hela kontext. Att ifrågasätta Aleksej Sachnin för att han medverkar där är med andra ord helt rimligt. Lika legitimt är det att undra över paradoxen att en Putindissident som tvingats fly för sitt liv, av iver att sprida Sverigepropaganda medverkar i en film som ska visas i en Kreml-kanal.
Men att, som några nu gör, ifrågasätta Aleksej Sachnins flyktingstatus, det handlar om något annat. Det är att med den tarvligaste av metoder misskreditera en meningsmotståndare.
Sachnin har länge varit i skottgluggen för borgerliga kritiker då hans Putinkritik inte följer gängse normer. Han dissekerar nämligen Putin från en vänsterposition, och sådan kritik gills inte i Sverige.
Ingenting i Sachnins och hans medskribent Per Leanders artiklar om Putin gör dem – eller Aftonbladet Kultur – till Kremls ”nyttiga idioter”. De har skildrat bristen på demokrati i Ryssland med större skärpa än motsvarande artiklar i annan press. Det kommer de fortsätta göra.
Att utkräva publicistiskt ansvar av en arbetsgivare för vad en frilansare sysslar med i andra sammanhang är en orimlig nyordning. Få tidningar skulle nog klara av att få sina medarbetare granskade. En anständig, professionell syn på journalistik är att bara ta ställning till vad som publiceras.
Det mesta av sin vakna tid tillbringar Aleksej Sachnin på ett flyktingboende där han arbetar med afghanska flyktingpojkar. Under sex månader har han samlat in deras berättelser till en artikelserie vars första del vi publicerar – och ansvarar för – i morgon.