Tintin som paradox

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2012-09-25 | Publicerad 2007-08-26

Det finns en flagrant paradox i denna så upplysta tid. Å ena sidan verkar vi veta bättre än vad man någonsin tidigare har gjort under historien, å andra sidan tror vi att dumheten är vida spridd. Varför annars behöva påtala, kritisera eller rent av censurera forna tiders uttryck? Vet vi inte redan utifrån våra moderna värdeskalor att de hade fel? Svarta var eller är inte dumma, lata och musikaliska, kvinnor var eller är inte underlägsna männen.

I stället för att kolonisera geografiska områden som ska införlivas i den europeiska ideologin och värdegemenskapen, så ser vi nu en temporal kolonisering. Det är själva historien som ska lära sig att veta bättre. Hybris kallade de gamla grekerna detta slags övermod.

Senast ut är Afrosvenskarnas riksförbund, som lyssnat till den forna kolonialmakten Englands Commission for Racial Equality (CRE), där man i somras gick ut med en kommuniké om Tintin i Kongo och fördömde seriealbumets stereotyper över Afrikas svarta befolkning. Trots att Tintin i Kongo ”skrevs för väldigt länge sedan”, kan det fortfarande förarga ett stort antal människor, skriver man.

Men, som Times Literary Supplement påpekade (20 juli), så är Tintin inte bättre när han är bland indianer i Nordamerika, något som inte har föranlett någon kommentar från CRE. Bookseller, som för statistik över bokförsäljningen, konstaterar dessutom att före CRE:s kommuniké, så sålde Tintin i Kongo ungefär 70 exemplar i veckan. Nu är titeln den mest säljande, uppskattningsvis 1300 exemplar i veckan, en tiondel av den totala försäljningen sedan den engelska nyutgåvan 2005.

Följaktligen är å ena sidan Hergés olyckliga rasism från 30-talet nu mer spridd än någonsin, å andra sidan tycks man mena att dumheten bland alla utom den bättre vetande eliten också är mer spridd än någonsin. Se där en paradox för framtidens historiker att reda ut.

Claes Wahlin