Var är alla liberaler?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-20

INPASSET Slöjförbud

Johan Lundberg skriver, apropå det franska slöjförbudet, i Axess-bloggen (17/7): ”Det liberala samhället har inte som syfte att låta människor agera hur de vill, utan i det upplysta, demokratiska och liberala samhällets väsen ligger att medelst regler, lagar och förordningar reglera relationerna även mellan individer”. Att samhället behöver lagar och regler håller nog de flesta med om, men vilka? Och varför?

Lagändringar uppstår generellt när något har förändrats till det sämre; exempelvis bör man se över hastighetsbegränsningen och andra faktorer på en vägsträcka som plötsligt ökat sin olycksstatistik. Men vad är det med heltäckande slöjor som är så skadligt att man måste lagstifta bort dem?

Den brittiske debattören Kenan Malik skriver i Göteborgs-Posten (13/6) att myndigheterna i Frankrike uppskattar antalet burkabärande kvinnor i landet till färre än 2000 (”en burka i Paris eller London är en nästan lika sällsynt syn som en bikini i Riyadh eller Karachi”). I Nederländerna är siffran 500. Där bor det en miljon muslimer.

Den heltäckande slöjan bärs alltså av en knappt mätbar andel av de muslimska kvinnorna – som mest ett störande inslag i det västerländska samhället men egentligen inget reellt hot. På så sätt påminner den nya lagen om de lika bisarra lagändringarna i delar av Italien som förbjuder annan matlagning än den italienska för att ”värna” och ”bevara” den inhemska matkulturen. (Att den italienska matkulturen på något sätt skulle vara hotad är direkt skrattretande för alla som slagit på en tv-apparat de senaste åren.) Argumenten för slöjförbud knyter, medvetet eller omedvetet, an till det som är Eurabienlitteraturens kärna: att muslimerna kommer att bli fler och att det är lika bra att göra något innan det är för sent.

Kenan Malik menar att i de fall det finns praktiska problem med heltäckande slöjor – på läkare, sjuksköterska, lärare, polis – går dessa oftast att lösa från fall till fall ”utan att man behöver ta till vare sig nationell självrannsakan eller drakoniska lagar”. Och vad är det om inte ren och skär liberalism, att värna individens handlingsutrymme så långt det bara är möjligt? Detta borde varenda liberal sluta upp bakom. Men icke.

Filip Yifter-Svensson