Varför är de så rädda för andlighet?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2021-07-14 | Publicerad 2004-12-29

INGER EDELFELDT tar risken att bli dödskalle-stämplad som flummare

Inger Edelfeldt.

Jag läser alltid gärna tidningen bang. I det senaste numret har Malena Rydell skrivit en rapport från "2000-talets new age-kultur" och jag kan bara återigen konstatera en trend: att man som intellektuell just nu gärna bör göra stor sak av "new age" och "nyandlighet" som ett väldigt hot mot den upplysta nutidsmänniskan. Men är det så? Jag kan verkligen hålla med om att geschäft och ohederligt hokuspokus frodas på många håll i nyandlighetens hägn, men för det första kan man fråga sig VARFÖR så många människor söker sig dit - och, för det andra, varför så många intellektuella har en tendens att dra ALLT intresse för "det andliga" över en kam, och gärna fokuserar på de värsta avarterna. I Dagens Nyheter, ganska nyligen, blandade Ingela Lind i en krönika ihop allt möjligt som kallades "esoteriskt": Knutby, de svindyra Kabbalá-kurser som frekventeras av Madonna, sufism, mysticism och aggressiv fundamentalism.

Med risk för att bli dödskallestämplad av tongivande intellektuella vill jag ställa frågan om inte den här rädslan för det nyandliga hotet mot upplysningsarvet är lite överdriven. Att uppleva exempelvis Opus Dei som ett verkligt hot mot vår tanke- och handlingsfrihet torde vara vettigt - men är intresset för sufism också ett hot mot upplysningsarvet (ett intryck man kan få av Linds artikel)?

Men det är bäst att akta sig! Även de - mycket balanserade och ofta kritiska - rapporter från det nyandliga forumet som till exempel Anita Goldman publicerade tidigare, fick vissa andra intellektuella (Gabriella Håkansson med flera) att vilja sätta flumstämpel på själva Anita, därför att hon med ett öppet sinne alls ville se närmare på trenden, och dessutom inte förhöll sig ironisk till själva behovet av andlighet. Ändå har väl Anita inte precis gjort sig känd som någon irrationell, obildad flumnisse, utan snarare som en skarp analytiker av nutiden. En annan som, ännu tidigare, fick lida av oförtjänt flumstämpel är Eva Moberg som ju inte heller precis är någon intellektuell dvärg (läs Prima Materia!).

Det verkar som om ett bergsäkert sätt att visa hur högt man står som intellektuell är att helt enkelt skriva om den kommersialism och övertro som finns inom den nyandliga intressesfären (som om sådant inte fanns annorstädes).

Varför inte istället fråga sig vad som gör att enbart intellekt inte tycks räcka som livsmening? Varför inte se på de seriösa och balanserade, "nyandligt" inspirerade utövare som ändå också finns - istället för att i triumf peka på diverse spåkvinnor, andeframkallare och ekonomiskt sinnade handpåläggare? Saknar de intellektuella som drar ut i krig mot "flummet" själva månne helt den upplevelsenivå som kan kallas den mystiska? En nivå som för övrigt utmärkt väl går att kombinera med ett fungerande intellekt (läs till exempel filosofen Martin Buber som lyckas förklara hur en SAMVERKAN mellan andlighet/mystisk helhetsupplevelse och intellekt kan skapa både livsmening och sambandskänsla hos människan. Till allas fromma! Det handlar inte alls om eskapism eller dogmer).

Det är lite skrämmande hur lätt somliga tyckare har för att avfärda allt som inte ingår i den konventionella bildningsgången som "flum". Många välfungerande terapiformer innefattar självklart symbolnivån och här erbjuder de så förlöjligade Tarot-kortens bilder starka och intressanta symboler att utgå ifrån. De är alltså inte ALLTID spå-kort, utan kan lika bra användas för att utforska en persons undermedvetna impulser och mönster. Meditation, vissa healingtekniker (inte alla!) yoga och andningsövningar ("Old Age"?) kan på ett livgivande sätt komplettera analys och välbeprövad psykologutbildning.

Intuition, känsla, mystisk livsupplevelse och intellekt kan faktiskt samspela med varandra. Men intellekt allena skapar inte nödvändigtvis en känsla av livsmening, tyvärr. Ett intellekt helt utan kontakt med undermedvetna nivåer riskerar att göra människan kroniskt frustrerad, föraktfull och cynisk. Vilket inte alls betyder att jag (OBS!OBS!) inte förstår att nittio procent av "new age" är naivt effektsökeri eller oseriös spekulation. Jag förstår mycket väl Malena Rydells uppgivenhet. Men sen finns de där övriga procenten också. Och de har inget med Knutby och livsförnekande fundamentalism att göra.

Tro mig, det finns värre hot mot vår existens som bildade varelser.

”Ett intellekt helt utan kontakt med undermedvetna nivåer riskerar att göra människan kroniskt frustrerad, föraktfull och cynisk.”

Inger Edelfeldt

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.