”Personligen” nya modeordet
Kännetecken för den jagcentrerade nutiden
Språkpoliser är trista typer, men vissa förändringar i vårt sätt att prata är ändå värda att uppmärksammas.
Allt oftare säger vi ”jag personligen” i stället för bara ”jag”.
Tidigare användes ”personligen” när man ville markera sig mot mängden eller majoritetsbeslutet: ”Personligen håller jag inte med, men jag böjer mig för regelverket.” I dag är ordet ”personligen” nåt som utan anledning förstärker ett ”jag”: ”Personligen gillar jag inte nazister.” (Jämför motsatsen: ”Opersonligen tycker jag att ...”)
Det är ofta politiker som pratar så där. Tidigare använde de folkvalda ordet ”vi” eller adresserade sig som företrädare för sitt parti: ”Vi socialdemokrater”, ”inom Moderaterna menar vi att” etc. Nu säger man ”jag” och ”jag personligen”.
”Jag ska se till att vi har jobb i det här landet”, kunde Thomas Östros lova tv-tittarna. ”Jag personligen tycker inte att äldre ska vanvårdas”, sa Ylva Johansson i debatten om Carema. Jaha, och vad tyckte partiet?
Jag-användandet var frekvent när det blåste som hårdast kring Juholt, men det finns i alla partier.
Kanske är förklaringen att vi lever i jagcentrerade tider där kollektivet inte längre gills. Eller också att personvals- röstandet tvingar varje politiker att odla sig själv som varumärke.