Så överlevde de dödslägren
Snälla SVT - köp in starka drabbande dokumentärer
DOKUMENTÄRFILM Identitet och hemlöshet, både i existentiell och praktisk mening, är ett tema i tiden som varieras i många av filmerna på Tempofestivalen. Magnus Gerttens djupt gripande och melankoliska Every face has a name utgår från en svensk svartvit film från 28 april 1945, då tusentals överlevande från de tyska koncentrationslägren anlände i båtar till Malmö hamn. Gertten har lyckats identifiera vissa av ansiktena och sökt upp dem för att fråga om deras öden och vad de minns från den dagen.
Även de osäkert leende barnen på bilderna, och de 23-åriga tyska motståndsmännen med mössan på svaj, är nu gamla. De bor överallt i världen, få hade något hem att återvända till efter kriget.
Bara tre minuter kvar av Anna Padilla och Förvaret av Anna Persson och Shaon Chakraborty är också filmer som ingen människa kan vara likgiltig inför. Båda följer människor som utvisats ur Sverige, men som av olika anledningar hålls inlåsta i ”förvar”, ett slags fängelser där de kan vara frihetsberövade i månader medan deras överklaganden prövas, och deras ”sanna” identitet kan fastställas.
I Bara tre minuter kvar kämpar en 16-årig dotter för att få behålla sin pappa, i Förvaret lär man känna en vanmäktig rysk kvinna från Grozny som hoppas på godhet och förståelse i en värld som stiftat lagar i stället.
Snälla SVT, skit i riggad socialporr som Under samma tak och Husdrömmar, köp in såna här starka, drabbande dokumentärer om verklighetens folk i stället.
