Blod och olja
Åsa Linderborg: För Carl Bildt vore en fällande dom en katastrof
Afrikanernas tragedi är att deras kontinent är så rik på naturresurser. I århundraden har Afrika exploaterats av utländska stater och företag som i jakt på gummi, guld, diamanter, olja, gas och mineraler har mördat, fördrivit och förslavat människor.
I jakten på råvaror har det internationella kapitalet utnyttjat de regionala konflikter som redan finns. Man har lierat sig med allsköns diktatorer och regimer som i kamp om vissa områden begår brott mot de mänskliga rättigheterna.
Lundinsfären har sedan decennier satt i system att göra affärer med länder som människorättsorganisationer säger att man inte ska beblanda sig med. Anfadern Ian Lundin stod på god fot med apartheidregimen i Sydafrika. Man har roffat och ruffat i Kongo med förskräckliga effekter.
Samma sak med Sudan. Sommaren 2010 publicerade människorättsorganisationen ECOS en tung rapport, Unpaid Debt, som dokumenterar hur Lundin Oil/Lundin Petroleum har dragit nytta av att sudanesisk militär och milis ägnat sig åt mord, folkförflyttningar, svält, våldtäkter och rekryteringar av barnsoldater i det område där Lundin pumpar olja. Den rapporten ligger till grund för Internationella Åklagarkammarens förundersökning om brott mot den humanitära rätten i Sudan under åren 1997–2003, och dess svenska koppling.
Carl Bildt satt i företagets styrelse 2000–06. Han hade ansvar för de etiska riktlinjerna.
Även Etiopien är en rå regim som familjen Lundin genom olika ägarkonstellationer vill tjäna, för att själv tjäna pengar. Man har stora förhoppningar på oljefyndigheter i Ogadenprovinsen, som gränsar till Somalia, och är för denna exploatering i starkt behov av skydd av etiopisk militär. Enligt Human Rights Watchs rapport Collective Punishment rullar det etiopiska militärkonvojer genom provinsen och i spåren av dessa följer brända byar och tortyr (Kerstin Lundell, Affärer i blod och olja, Ordfront).
Carl Bildt försvarar sig med att han hade avgått ur styrelsen när koncessionen, det vill säga tillståndet att bedriva oljeletning i Ogaden, beviljades (Dagens Nyheter 16 okt). Man kan notera, att varken Carl Bildt eller Lundin vill ge upplysningar huruvida Bildt var med på de styrelsemöten som föregick koncessionen. Han lämnade styrelsen för utrikesdepartementet bara några veckor innan tillståndet blev klart (DN 16 okt).
Oavsett Carl Bildt är den afrikanska tragedin ett svenskt problem. Lundin är Sveriges fjärde största företagarfamilj. Lundin Petroleum är en av Stockholmsbörsens större aktörer, det de gör påverkar börskursen och därmed de flesta svenskar, eftersom AP-fonderna skamligt nog har placeringar där. Andra som också spekulerar i blod och mord är Swedbank, Folksam, Avanza och Handelsbanken.
Sett mot den här bakgrunden är det naturligt att tänka, att Carl Bildt inte vill göra nånting eller mycket lite för att få hem Martin Schibbye och Johan Persson. Och visst, det finns ingenting som talar för att Carl Bildt vill att sanningen om Lundins verksamhet i Afrika under olika bolagsnamn och ägarkonstruktioner ska fram i ljuset.
Hur ska vi annars förstå hans ovilja att svara på några frågor? Eller hans oförmåga att uttrycka sitt stöd för den svenska pressfriheten? Uppenbart känner han så stor lojalitet med Lundin, att han för Skavlans tittare kan slira på sanningen om deras förehavanden i Ogaden.
Samtidigt är det svårt att tro att Carl Bildt inte arbetar aktivt för svenskarnas frigivning. Bildt är väl medveten om att det blir en katastrof för honom personligen om Martin Schibbye och Johan Persson frihetsberövas för att de försökt ta reda på sanningen om honom och Lundin. En fällande dom skulle förmörka Bildts tillvaro vart han går och vart han står, ja rent av tvinga fram hans avgång.
Etiopien är ett av få länder i världen som fängslar journalister med utländskt medborgarskap. Det är möjligt att regimen, inhemskt något pressad av den arabiska revolutionen, vill statuera exempel och dömer Schibbye och Persson till fängelse. Att det handlar om två svenska journalister kan underlätta; man skulle aldrig kunna göra det med journalister från USA eller Storbritannien.
Men kanske kan Schibbye och Persson vara behjälpta just av att de är svenskar. Sverige har ju nämligen en utrikesminister som genom åren knutit starka band med en företagarfamilj som har affärer ihop med den regim som nu har journalisternas öde i sina händer.
Etiopien är ingen rättsstat, det vi kommer bevittna är en politisk tribunal, en show off i korruption. Håkan Juholts uttalande att varje land måste döma efter sina egna lagar ger prov på ett cyniskt medlöperi som bara kan förklaras med en förbluffande okunnighet.
I länder som Etiopien gäller det att känna rätt personer eller helt enkelt på ett eller annat sätt betala sig ur situationen. Det är en hisnande tanke, att den svenska pressfriheten kanske är beroende av en enskild ministers tjänster och gentjänster med diverse skurkbolag och skurkstater.
Om Martin Schibbye och Johan Persson fälls, måste Carl Bildt avgå från jobbet han aldrig borde ha fått. Friges de får medierna inte sluta den granskning som äntligen börjat rulla igång.
Vi måste få vittnesmål från människorna i Ogaden. Vi måste få veta sanningen om såväl Lundinfamiljens affärer som Carl Bildts ansvar. Det första vi förväntar oss när Schibbye och Persson kommer hem – om en vecka, tio månader eller femton år – är att Carl Bildt ger dem den där intervjun som alla vi andra förvägras.