Juliette – en feministisk hjältinna
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-09
Idéhistorikern Edda Manga: de Sades huvudperson vägrar spela det sexuella offrets roll
WEBBREPLIK Trots att Markis de Sades verk uppfattats som skandalösa alltsedan de kom ut första gången, har de alltid lästs av människor som haft ett öppet intresse för erotik, det vill säga för frågor som rör begäret och dess förhållande till den andre, könet, våldet och döden. Det har inte spelat någon roll om verken varit formellt förbjudna eller bara utklassade av den goda smaken. Men under två speciella perioder har de tagits ut från giftskåpet för att diskuteras offentligt och på allvar: på 1920-talet, då surrealisterna läste Sade som erotisk författare, och under 1960-talet, då efterkrigstidens tänkare läste honom som etiker och filosof. Båda dessa perioder kännetecknas av osedvanligt intellektuellt mod och vilja att omvandla de mest grundläggande samhällsstrukturerna, inte minst familjelivet och förhållandet mellan könen.
Mot denna bakgrund finner jag debatten i Aftonbladet om den svenska utgivningen av Juliette intressant: vad säger den om vår samtid? Vad innebär å ena sidan att ett av Markis de Sades mest betydelsefulla verk - äntligen! - översätts och för första gången ges ut på svenska och å andra sidan att kulturrådet då väljer att sätta käppar i hjulet med ekonomiska avstyrningsmedel samtidigt som Kajsa Ekis Ekman tar sig för att göra moralpolisiära ingripanden i feminismens namn? I mina ögon måste det betyda att Sade inte förlorat sin sprängkraft ens i den extremt våldsamma och pornografiska mediala verkligheten som är vår, ens i detta tidevarv av sadistiska reality-shower.
När jag nu läser Juliette igen efter tio år, återfinner jag min gamla feministiska hjältinna, hon som vägrar spela det sexuella offrets roll och som söker förvekliga sin och den andres frihet genom att stoiskt stå över både sin egen smärta och medlidandets impuls. Det finns dem som ser i detta en extrem form av narcissism och egoistisk individualism, jag tolkar den libertinska etiken som framförs i Juliette framförallt som den djupaste ensamhetens väg. Den sadeanska libertinismen kan här liknas med buddhismen och dess upptagenhet med att genom förståelse överskrida världens grymhet och smärta. Juliette lär sig att uppfatta grymhet och smärta som njutning genom en lång väg till "upplysning". Juliette gör fruktansvärda saker och fruktansvärda saker görs mot henne, ändå finns det någonting hoppingivande i hennes figur. Till skillnad från sin syster Justine, erkänner hon sitt eget begär och kapacitet till ondska och hur tvingande omständigheter hon än befinner sig i vägrar hon inta positionen att inte ha något val.
Aktuellt i vår samtid är en implicit kritik av de moderna styrningstendenser som vi har kommit att kalla säkerhetssamhället. Juliette står för en risktagandets etik som inte håller det biologiska livet i sig som helig och för vilken välmågan inte är och inte kan vara ett mål. Våldet och dödandet är sammanbundna med ett extremt icke antropocentriskt förhållande till den egna sårbarheten. Sadismen är från denna synvinkel ett sätt att utveckla "den nödvändiga styrkan att uthärda de olyckor som naturen har i beredskap åt oss […] Den som kan göra sig okänslig för andras olyckor blir strax kallsinnig för sina egna".
Från denna synvinkel kan Juliette betraktas som en antibiopolitisk hjältinna som inte ens medger släktets eller befolkningens överlevnad som naturliga mål. Mänskligheten/folket är betydelselösa: "rasens totala utplåning, som skulle bli den största olyckan till följd av människornas vägran att fortplanta sig, skulle bekymra naturen så föga att den inte skulle avbryta sin gång av den anledningen mer än den skulle ha gjort om hela släktet av kaniner och harar hade försvunnit från vår klot".
I motsats till modernitetens övergripande rörelse att inordna sexualiteten inom äktenskapet och skapa det normala och det avvikande i förhållande till den reproduktiva funktionen, pläderar libertinerna i Juliette för ett revolutionärt avskaffande av äktenskapet, för "sapfism", sodomi och en njutningscentrerad sexualitet.
De Sades tänkande är utmanande. Den kan dock endast bli utmanande på ett intressant sätt om vi går i närkamp med själva texten.
Edda Manga
