Caroline Szyber (KD): Visst bör Sverige kunna handla med diktaturer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-11-01

Men handeln kräver att etiska koder finns - och följs.

Caroline Szyber.

Det har varit flera diskussioner om svenska företags handel med diktaturer den senaste tiden. Både medier och riksdagen har lyft frågan om svårigheten att bedriva handel med dessa länder. Trots det kan och ska företag ha handel med diktaturer, men företagen måste vara medvetna om att det inte är de vanliga spelreglerna som gäller.

Allt för många företag verkar vara omedvetna om hur de utnyttjas av diktaturregimen och de efterlever inte sina etiska riktlinjer när de gör affärer. Det är en omöjlighet att hänvisa till, eller försvara sig med, att lagstiftningen i respektive land följs. Lagstiftningen i länder som Vitryssland, Kazakstan, Azerbajdzjan eller Uzbekistan speglar den diktatur som råder och går ofta emot de etiska riktlinjer (code of conduct) som finns.

Svenska företag borde föregå med gott exempel och vara en god kraft i dessa länder. För det första behöver alla företag ha etiska riktlinjer och för det andra måste dessa efterlevas i praktiken. Därför måste svenska företag ställa mer krav. Företag som levererar telekomutrustning måste exempelvis ha en bättre följa upp hur deras utrustning används.

Internet, sociala medier och mobiltelefoni är ofta starka vapen i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. I länder med begränsad yttrandefrihet och bristande respekt för mänskliga rättigheter är det viktigare än någonsin att människor får möjlighet till kommunikation.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att regimerna i flera fall använder telenätet i destruktiva syften. Jag var själv på plats under det omdiskuterade presidentvalet i Vitryssland 2010 och vet att flera av de oppositionella som kallades till förhör efter valnatten blev spårade via sina mobiltelefoner. Därför bör svenska företag självklart inte tillhandahålla möjligheter för regimer att övervaka sina egna medborgare.

Både Ericson och Telia Sonera verkar ha blivit helt tagna på sängen av den debatt som uppkom efter att händelserna i Vitryssland avslöjats. Redan då borde de ha lagt korten på bordet. Efter detta har ytterligare saker uppdagats, bland annat finns det nu många frågetecken kring om mutor kan ha varit inblandande vid affärer i länder som Azerbajdzjan och Uzbekistan. Även i dessa länder finns mycket som tyder på att teleutrustning har använts för övervakning mot den egna befolkningen.

Sverige trycker hårt på mänskliga rättigheter och sociala rättigheter i vår utrikespolitik och då är det viktigt att även handeln genomsyras av dessa värden. Svenska staten har ett ansvar att se till att de statliga bolagen följer riktlinjer och tar sitt etiska ansvar. Jag tycker det är bra att regeringen via finansmarknadsminister och riksdagen via näringsutskottet varit tydlig och ställt frågor till vissa av de statliga företagen.

Svenska företag ska kunna göra affärer också i diktaturer, men företag och ägare måste samtidigt sätta en gräns för vad som är acceptabelt. Frågan är alltså inte om bolaget ska finnas i dessa länder utan hur. Om företagen inser att de bara är en bricka i en diktators spel så ska de dra sig ur.

Om reglerna om socialt ansvar ska ha ett värde kan man inte tjäna pengar till vilket pris som helst. Svenska företag måste ta sitt ansvar och göra sitt yttersta för att handla rätt och riktigt. Går inte det ska inte svenska företag ingå dessa avtal.

Caroline Szyber