Vi fick rätt om de deltidsarbetslösa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-03-27
Mattias Karlsson (SD): Helt fel att vi skulle bedriva en arbetsfientlig politik
I samband med budgetpropositionen för 2008 aviserade regeringen tuffare regler för arbetslöshetsersättning till de som arbetar deltid. Antalet ersättningsdagar minskades från 300, vilket är normen för heltidsarbetande, till bara 75. Syftet var att skapa starkare incitament för de deltidsarbetslösa att gå upp i arbetstid och istället börja jobba deltid. Socialdemokraterna har i sin senaste budgetmotion valt att inte budgetera för en förbättrad a-kassa för de deltidsarbetslösa.
Det är dock viktigt att understryka att gruppen deltidsarbetslösa på intet sätt är homogen. Många, inte minst inom vården och den offentliga sektorn, är ofrivilligt deltidsarbetslösa och behöver snarast arbetsgivarens tillåtelse hellre än ytterligare incitament till att växla upp i arbetstid. Det totala antalet deltidsarbetslösa uppgår till drygt en miljon. Regeringens strängare regelverk berör väldigt många, både frivilligt och ofrivilligt deltidsarbetslösa, och mot bakgrund av det är det välkommet att Riksrevisionen nu utvärderat reformen efter initiativ från oss och den övriga oppositionen.
Det första man kan konstatera med utvärderingen är att reformen träffat de deltidsarbetslösa ganska olika; de som arbetar väldigt lite har drabbats betydligt hårdare och negativt jämfört med de som arbetar relativt mer. Slutsatsen av detta är att den som jobbar fyra dagar i veckan har en starkare ställning på arbetsmarknaden och lättare att växla upp till heltid, jämfört med den som jobbar bara en dag i veckan, vilket i sig pekar på ett behov av utbildning och kompetenshöjande åtgärder hellre än enbart ekonomiska incitament.
Det ska också konstateras att incitament fungerar åt båda håll; försämrar man villkoren för deltidsarbetslösa, så kommer denna grupp anstränga sig för att sluta vara just deltidsarbetslösa. De som har en tillräckligt stark ställning på arbetsmarknaden kommer då att växla upp till heltid, medan de som har en svagare ställning istället kommer att växla ner till heltidsarbetslöshet. På så sätt behåller man de 300 dagarna, istället för 75. Detta förhållande har också stöd i rapporten, som konstaterar att ”utflödet till arbetslöshet har ökat” vilket ”talar emot den tänkta effekten.”
Precis denna farhåga har Sverigedemokraterna pekat på i de budgetmotioner vi har presenterat. Vi har pekat på att deltidsarbete kan fungera som en språngbräda till heltid, och att det därför vore oklokt att försämra incitamenten för deltidsarbete. Vi har sagt att deltidsarbetslöshet rimligen måste vara att föredra framför heltidsarbetslöshet. Nu, sex år efter reformen, skriver Riksrevisionen att ”fler deltidsarbetslösa lämnar för arbete samtidigt som fler övergår till arbetslöshet” och att detta leder till att ”effekterna tar ut varandra”.
Återigen har regeringen genomfört en reform utan förankring i verkligheten, utan stöd i forskningen och utan vilja att utvärdera den. Socialdemokraterna accepterar nu tyst reformen som slagit mot de som har det allra tuffast på arbetsmarknaden vilket understryker att angreppen mot att vi sverigedemokrater skulle bedriva en arbetsfientlig politik klingar falskt.
Mattias Karlsson (SD),
arbetsmarknadspolitisk talesperson