De sjukas rättigheter viktigare än prestige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-06-30

Wiwi-Anne Johansson (V): Regeringen måste svälja stoltheten och hjälpa utförsäkrade

I morgon fredag åker vi riksdagsledamöter från hela landet till Stockholm för extrainkallad riksdag. I modern tid har det bara skett två gånger: för brådskande åtgärder mot arbetslösheten 1996 och efter tsunamikatastrofen. Den här gången gäller det sjukförsäkringen. Så viktigt är det för allianspartierna att stoppa två akuta ändringar i sjukförsäkringen att de har tagit till metoder som nu resulterat i något så ovanligt som extrainkallad riksdag.

Varje vecka får jag nya brev och nya samtal från människor som drabbats av bristerna. Oftast är det någon som själv är sjuk, andra gånger är det personer vars fru, man eller förälder som har blivit sjuk. Det är brev fyllda av både sorg och ilska över att Sverige har blivit ett land där sjukdom möts med piska i stället för hjälp tillbaka till ett friskare liv. Många skriver att det måste få ta den tid det tar att bli frisk. Och så måste det få vara. Att ha fasta tidsgränser som bestämmer hur länge man får vara sjuk innan man utförsäkras är omänskligt. Sjukdomar låter sig inte styras av tidtabeller. Dessutom är det ett dåligt sätt att få många människor tillbaka till arbete eftersom stressen över ekonomin kan förvärra sjukdomen.

Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyft tre förslag i det utskott som har hand om sjukförsäkringen. Det är förslag för att lösa de mest akuta bristerna och på så sätt göra det möjligt att ta fram en bra och långsiktigt hållbar sjukförsäkring. Det viktigaste är att stoppa utförsäkringarna. Tyvärr har vi inte fått majoritet för detta då både allianspartierna och Sverigedemokraterna vill fortsätta med fasta tidsgränser för när sjuka ska kastas ut från sjukförsäkringen.

Men däremot kan vi se till att de som har utförsäkrats från tidsbegränsad sjukersättning får en ersättning som går att leva på. De utförsäkrade ska inte få mindre i ersättning än vad de hade tidigare. Och vi kan ändra reglerna för hur Försäkringskassan bedömer om en person kan arbeta eller ej. Det ska ske i förhållande till jobb som finns på riktigt. Inte som i dag när det efter ett halvårs sjukpenning sker i förhållande till en påhittad arbetsmarknad där det kan anses finnas passande jobb nästan oavsett hur sjuk man är.

Efter alla protester mot sjukförsäkringspolitiken har regeringen själv till slut tvingats flagga för några ändringar. Men dels är de ändringarna helt otillräckliga för att lösa problemen, dels kan vi inte veta vad det blir av dem. Efter lång tid med förstoringsglas för att leta efter brister har socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) ännu inte lagt fram några förslag till riksdagen. Därför har vi lyft våra ändringar. Och för att regeringen inte ska kunna skjuta upp dem vill vi att de ska hinna komma med i höstens budget. Därför brådskar det att besluta om dem.

De sjuka har redan väntat alldeles för länge nu. Regeringspartierna måste våga släppa prestigen och i stället hjälpa till att lösa de sjukas situation.

Wiwi-Anne Johansson