Lämna hamburgarna utanför politiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-03-28
Mattias Svensson: Därför har både högern och vänstern fel i hamburgerbråket
Hela mitt flöde i sociala medier är för närvarande fullt av borgare som äter burgare. Det är symptomatiskt för valåret. Här snor partierna friskt av varandras politiska förslag i det spel som kallas triangulering. Så jag förstår verkligen partiaktivisternas lycka över att äntligen ha hittat en skiljelinje mellan blocken. Eller skiljelinje och skiljelinje. Båda vill ha hamburgare, men Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) föreslår att man ska laga dem själv och bojkotta de stora hamburgerrestaurangerna. Vips gick förstås Alliansvännerna dit.
Hamburgare eller hamburgare, en lättsmält sammanfattning av supervalåret. Jag kanske ska förklara på en gång att jag inte har det minsta mot hamburgare, förträfflig mat och orättvist förtalad. Det är hamburgarnas intåg i politiken som står mig upp i halsen.
För de unga socialdemokraterna har alltså ett första jobb på en hamburgerkedja blivit ett jobb med taskiga villkor. Det säger nog egentligen mer om en politisk sektor där det går allt fler bekväma anställningar på allt färre medlemmar, inte minst för ungdomar. Riksdagskanslier och departement bågnar. Kommuner får allt fler arvoderade kommunalråd, som i sin tur tar hjälp av allt fler assistenter, ofta med politisk bakgrund. Partierna ger ökat offentligt stöd till sig själva. Undra på att de som är inne i systemet ser ner på ett vanligt kneg. Broilerfabrik – ja, hamburgerhak – nej.
Hamburgerrestaurangen är i sig en talande måltavla för en alltmer välmående tyckarvänster. Amerikansk, billig, standardiserad. Serverandes processat kött, feta pommes frites och söta läskedrycker. Allt vad oroligt seriebantande medietyckare föraktar och kämpar med att försöka undvika med sina ”medvetna” val, och därför med snipig självklarhet tycker att alla andra också borde låta bli.
Vänder vi på steken har även borgerligheten anledning att fundera över snabbmatsretoriken. Det är illa nog att Fredrik Reinfeldt tuggade en kedjas reklamslogan i sitt Almedalstal 2013. Det är värre att Alliansen tycks tro att jobb bara skapas genom riktade åtgärder. Visst gav det fler jobb att sänka restaurangmomsen. Men är slutsatsen verkligen att folk ska uppmuntras att äta mer snabbmat för att skapa fler jobb på snabbmatsrestauranger? Är den inte snarare att politikerna behöver uppmuntras att sänka fler skatter, så att också andra jobb kan växa fram?
Värst är ändå att de stackars hamburgarna dyker upp när unga moderater protesterar mot vegetariska måltider i skolan. Varför göra det till en högerfråga att varje måltid ska bestå av kött? Tvärtom inser allt fler på den borgerliga kanten värdet av att bredda ätandet också till alla vegetariska rätter. Ekonomen och matnörden Tyler Cowen konstaterar i sin bok ”An economist gets lunch” att den som vill leva och äta nyttigare och mer miljövänligt bör äta mindre kött. Han har ett par kul tips: Ät den absolut dyraste och mest exklusiva köttbit du kan när du får tillfälle. Då är det svårare att nöja sig med något bara nästan lika bra, och man minskar sin konsumtion utan att lida.
Det är för övrigt en aspekt där SSU i sin felriktade kampanj ändå hamnar rätt. Det sparar pengar att laga sin egen lunch (och än mer om man äter bönor och linser istället för kött). Sparsamhet, rätta mun efter matsäcken och inte köpa på sig vad man inte behöver är klassiska borgerliga dygder som stärker tryggheten, minskar resursslöseri och styr investeringar och jobb till sektorer där de bäst behövs. Ett ideal som tycks ha glömts bort i Alliansens snabbmatstuggande om att skapa jobb genom att konsumera för konsumerandets skull.
Mattias Svensson
Redaktör Magasinet Neo och författare till boken Peta inte i maten! (Timbro, 2005)