Att jobba eller inte jobba
Varför får vi inte fungerande barnomsorg – det är frågan.
Vad sägs om teaterföreställningar enbart under dagen? Romeo och Julia på Dramaten måndag klockan 13.00, någon som är intresserad? Eller Cats på Göteborgsoperan vid lunchtid?
Eller vad sägs om obligatoriska karriärbyten av alla kvällsarbetande skådespelare när det kommer en bebis till familjen?
Samhällets syn på artistiska och konstnärliga yrken är ofta ett hopkok av myter, avundsjuka och romantiska vanföreställningar. I både lagstiftningen och det kollektiva medvetna förväntas skådepelare, musiker och operasångare befinna sig i en egen sfär utanför den vanliga fiskpinne-vardagen och dess pusslande med familj, hem och barn. Som om deras liv inte behöver omgärdas av samma lagstadgade trygghet och frihet som alla andras.
När skådespelare eller andra kvällsarbetande artister får barn ställs de två största sakerna i deras liv mot varandra: att arbeta och att träffa sina barn. Arbetstiderna passar inte vare sig för dagis eller nattis och deras lön räcker inte till en privat barnflicka som passar barnen på kvällen när föräldern eller föräldrarna arbetar.
En dag på teatern eller operan börjar ofta på förmiddagen med repetitioner och slutar sent på kvällen med ett tre fyra timmar långt glapp under eftermiddag och tidig kväll. Det är visserligen en inte helt normal arbetstid, men borde inte heller vara en helt omöjlig utmaning för kommunernas barnomsorg rent tekniskt. Kvällsarbetande kulturarbetare vill inte behöva ha sina barn borta hela natten då föreställningarna är slut på kvällen. Det säger sig självt att barnens bästa kommer ordentligt i kläm.
I verkligheten leder dagens lagstiftning och kommunernas ovilja till flexibilitet och rädsla för nya smidiga lösningar till att många kvällsarbetande kulturarbetare måste ha sina barn bortlämnade nästan dygnet runt, först på dagis och sedan på nattis, där barnen ofta inte får hämtas efter klockan 21. Andra har satt sig i tärande tacksamhetsskulder till föräldrar och svärföräldrar, många jobbar extra för att betala barnvakter, några har barnen sovande i logen.
Ibland hör man människor säga att väljer man att arbeta inom denna kultursektor kan man inte förena det med familjeliv. Det är alltså inte reglerna för barnomsorg som ska korrigeras för att passa alla föräldrar, utan föräldrarna som ska ändras för att passa reglerna för barnomsorg?
Det handlar faktiskt om vanliga rättigheter för yrkesgrupper vars arbetstider faller utanför ramen. Det handlar om alla våra barns rätt till ett tryggt familjeliv. Det är en enkel rättvisefråga. Alla ska ha samma rätt till barnomsorg.
Kommunerna måste därför kunna erbjuda en variation av lösningar som passar olika situationer. De måste få en tydligare skyldighet att ordna barnomsorg även på obekväm arbetstid som kvällar och helger och nätter. För att öka barnens trygghet och för att öka umgänget med föräldrarna bör det också rymma alternativ att ha barnomsorg i hemmet under kvällstid. Givetvis ska detta prövas individuellt och givetvis ska det kunna utökas till andra kvällsarbetande yrkesgrupper än kulturarbetare, när det inte går att styra om arbetstiden.
Vi vill att kommunerna ska förstå att föräldrars behov av barnomsorg kan se ut på flera sätt.
I dag har kommunerna och stadsdelarna ingen skyldighet att erbjuda barnomsorg under kvällen och natten. I förarbetena till skollagen står det visserligen att det är önskvärt att kommunerna erbjuder omsorg även på obekväm arbetstid, men de flesta kommuner hänvisar till en dom i kammarrätten från år 1999 då det fastslogs att kommunen inte har någon sådan skyldighet. Olika kommuner agerar olika, några hänvisar till barnets bästa och ger omsorg i hemmet utanför kontorstid medan andra avslår alla sådana ansökningar. Vi undrar mycket över vad beslutsfattarna i dessa rigida kommuner anser om teaterföreställningar blott under kontorstid, då förskolorna är öppna.
Vi kräver därför en förändring i skollagen som befriar kommunerna från dess fixering vid kontorstid och tvingar dem att ta fram flexibla lösningar utifrån principen om barnets bästa.