Offentliga sektorn en tickande bomb
Det arbete som utförs inom vården och omsorgen är verkligen enastående. Tyvärr märker vi när vi är ute och pratar med kvinnor som jobbar där att leendena vi möts av ofta är trötta. Förklaringen från de anställda lyder inte sällan ”Vi älskar våra arbeten, men vi orkar snart inte längre”. Verkligheten för personalen handlar ofta om stress, maktlöshet och att känna otillräcklighet.
Kvinnors arbetsliv innebär ofta stort ansvar, men litet inflytande. Detta har betydelse för den ökade ohälsan hos kvinnor. Det bekräftas av studier både från Arbetsmiljöverket och Riksförsäkringsverket som visar att organisatoriska eller sociala faktorer beräknas orsaka 70 procent av de arbetssjukdomar som drabbar kvinnor.
Bilden förstärks av den kraftiga ökning som skett av antalet kvinnliga förtidspensionerade och sjukbidragstagare. Trenden är tydlig, under 1990-talet är det kvinnor, anställda inom kommuner och landsting, som drabbats av en betydligt högre sjukfrånvaro än övriga på arbetsmarknaden. Det är framförallt sjukskrivningar för utbrändhet, stress och depressioner som ökat.
Var femte kommunalt anställd har en tidsbegränsad anställning, vilket innebär att ständigt leva i otrygghet och med oro över att få ekonomin att gå ihop. Enligt LO:s rapport ”Personalutbildning 2000” får den med tidsbegränsad anställning mindre personalutbildning än de med fasta anställningar. Sämst är det för dem som har timvikariat. Arbetsgivaren ringer och erbjuder arbete när behov uppstår, kanske först samma morgon som man skall jobba. Vi anser att den stora omfattningen på timvikariaten är en hälsofara. Det är orimligt att personalförsörjningen ännu år 2001 i så hög grad bygger på sådana osäkra anställningsvillkor.
Den dåliga arbetsmiljön som kommit att bli ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa tenderar nu även att bli ett välfärdsproblem. Prognoser från kommun- och landstingssektorn visar att 800 000 personer behöver rekryteras till offentlig sektor de kommande tio åren. Men hur ska man kunna locka arbetskraft till en sektor som är förknippad med slit, stress och maktlöshet?
Tillväxt och välstånd skapas av de många människornas arbete, initiativ och kreativitet. Men vår välfärd får aldrig skapas på bekostnad av att människor slits ut på sina arbetsplatser. För att locka ungdomar och för att behålla befintlig personal måste den offentliga sektorn bli mer attraktiv genom att arbetsgivaren förnyar och utvecklar arbetsorganisationerna tillsammans med arbetstagarna. Arbetsgivaren måste se den anställdes vilja att utvecklas som en värdefull tillgång och en nödvändig framgångsfaktor som ska tas tillvara och vårdas ömt.
Det är hög tid att bryta gammalmodiga och stelbenta organisationer och att ännu mer använda sig av personalens kompetens och motivation. Inte minst satsningar på de anställdas utbildning och utveckling är viktiga nycklar till framgång. Goda exempel bör synliggöras och användas som vägledning. Och de goda exemplen finns.
Ett projekt vid Falu lasaretts akutmottagning med 100 anställda visar att det med tämligen enkla medel går att bryta vanans makt. Tidigare anpassade personalen sitt sociala liv efter arbetsplatsens statiska scheman. Nu gör de tvärtom. Genom att chefen överlåter till personalen att själva göra scheman har man fått en öppenhet inför nya idéer, ett trivsammare arbetsklimat och anställda med bättre självförtroende.
Dessutom har tre nya sjuksköterskor kunnat anställas, tjänstgörighetsgraden höjts motsvarande tre tjänster – och man har fått 200 000 kronor över. Det är uppenbart att det finns mycket stora möjligheter om de anställda tillåts ta initiativ och utveckla sin arbetssituation.
Visst har det under årens lopp gjorts stora insatser för att avskaffa farliga arbetsplatser och för att förbättra arbetsmiljön. Men det räcker inte på långa vägar, eftersom så många nya problem har uppstått i arbetslivet. Vi är helt övertygade om att det går att skapa det goda arbetet – inte bara för några utan över hela arbetsmarknaden. Men då behövs ett kraftfullt program som spänner över många områden och där alla goda krafter hjälps åt. Låt oss ge några exempel på vad det är frågan om:
Öppna för ett verkligt personalinflytande. Inflytande över den egna arbets- situationen är en av de viktigaste faktorerna för en god arbetsmiljö. Ett verkligt personalinflytande skapar dynamiska organisationer och förbättrar den enskildes möjlighet att själv hantera sin arbetssituation.
Satsa stort på utbildning och kompetensutveckling. Sikta på att minst tio procent av arbetstiden efterhand ska användas till att öka kompetens och kunnande i arbetslivet.
Ge personalen stort inflytande över arbetstidens förläggning genom att de själva tar ett större ansvar för schemaläggning.
Satsa tid och kraft på att arbeta bort otrygga anställningsformer så långt det är möjligt. Sprid insikten att den som är otrygg aldrig kan ta ansvar för helheten på jobbet.
Öka antalet skyddsombud och ge dem en starkare ställning och större befogenheter att ingripa i ett tidigt skede vid risk för ohälsa.
Ge alla anställda tillgång till en bra företagshälsovård som kan arbeta mycket med förebyggande insatser.
Stärk Arbetsmiljöinspektionens instrument för att agera mot dåliga arbetsmiljöer.
För arbetarrörelsen är det en huvuduppgift att i facklig och politisk samverkan desarmera den tickande bomb som de dåliga arbetsmiljöerna utgör. Låt oss också söka forma en socialdemokratisk arbetsgivarpolitik – såväl i stat som i kommuner och landsting – som utgår från den enskilde anställdes möjligheter att utvecklas på jobbet ända fram till pensioneringen. En politik som ska ta tillvara och uppmuntra varje medarbetares kreativitet och initiativförmåga.
Jan Bergqvist
riksdagsledamot (s) Göteborg
Hans Hoff
riksdagsledamot (s) Falkenberg.