Utan Stockholm stannar Sverige
Timbro: Det har blivit en sport i svensk politik att tala illa om stockholmare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 07.58 | Publicerad 06.30
DEBATT. Stockholm är Sveriges tillväxtmotor. Det är inte på landsbygden som de globala huvudkontoren och nya tillväxtföretagen finns.
Om regeringen menar allvar med att göra Sverige rikare måste man våga föra en Stockholmsvänlig politik.
Stockholmsregionen står för nästan en tredjedel av Sverige totala BNP. Det är i huvudstaden som de globala huvudkontoren finns och mycket av välståndet skapas. Mellan 2010 och 2020 stod Stockholms län för hälften av Sveriges tillväxt, trots att bara en fjärdedel av befolkningen bor där.
Det visar hur viktigt Stockholm är för hela landets välstånd.
Det är välkommet att regeringen vill föra en politik som ska göra Sverige rikare. Men då måste man våga genomföra reformer som faktiskt får fart på tillväxten i huvudstaden.
Tyvärr har varken den nuvarande eller föregående regeringen vågat satsa på Stockholm. I stället har man närmast tävlat i att hylla mindre produktiva delar av landet och pytsat ut pengar till samhällsekonomiskt riskfyllda eller olönsamma projekt i regioner där väldigt få människor faktiskt bor.
Norrbotniabanan och subventionerna till de ”gröna” industrierna i norr är två sådana exempel.
Samtidigt hämmas huvudstadens tillväxt av en uselt fungerande bostadsmarknad, höga skatter på inkomster och ett snedvridet skatteutjämningssystem.
Många tycker säkert att de rika stockholmarna kan leva med att betala mer i skatt eller bidra till andra delar av landet. Problemet med ett sådant resonemang är att om tillväxten i huvudstaden hämmas kommer även övriga delar av landet att drabbas.
Det finns tre reformer som är särskilt viktiga för huvudstaden
Om regeringen menar allvar med sin ambition att göra Sverige rikare måste man därför våga satsa på Stockholm.
Det finns tre reformer som är särskilt viktiga för huvudstaden.
- Avskaffa den statliga inkomstskatten. Den drabbar oproportionerligt många stockholmare och gör det mindre lönsamt att utbilda sig. Därtill blir det svårare för globala företag att locka talanger till huvudstaden när en så stor del av lönen försvinner i skatt. På sikt skulle reformen sannolikt vara självfinansierande.
- Avskaffa hyresregleringen. I Stockholm tar det flera decennier att få en hyreslägenhet eftersom marknaden är reglerad. I exempelvis Helsingfors tar det tio minuter tack vare att hyresmarknaden är just en marknad. Stockholms bostadsmarknad kommer aldrig fungera så länge hyresregleringen finns kvar.
- Avskaffa det kommunala utjämningssystemet. Varje invånare i Stockholms stad tvingas i dag betala över 5 000 kronor per år till övriga landet bara i utjämning. Mycket av pengarna går dessutom inte till landsbygdskommuner, utan till halvstora och misskötta städer som Göteborg och Malmö.
Tyvärr ser inte dessa reformer ut att bli av. Det har närmast blivit en sport i svensk politik att tala illa om Stockholm och stockholmare, för att i stället hylla ”hjärtlandet” och landsbygden.
Även landsbygden och de mindre orterna kommer att förlora på att Stockholms ekonomiska tillväxt stannar av och att huvudstaden tappar i konkurrenskraft. Mjölby, Mellerud och Munkfors vinner ingenting på att ett globalt företag lägger sitt huvudkontor i Köpenhamn i stället för i Stockholm och att vårt land fortsätter tappa i välståndsligan.
Ska Sverige bli rikt igen måste huvudstaden leda utvecklingen. Utan Stockholm stannar även övriga Sverige.
Carl Albinsson, programansvarig på Timbro
Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.