Rödgröna fintar om sänkta löner
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-09
Valet närmar sig med stormsteg. Oppositionens föreslagna skattehöjningar för tre miljoner löntagare verkar inte ha gått hem. Då anklagar Sven-Erik Österberg (S) regeringen för att vilja sänka lönerna. Det är en felaktig kritik som inte speglar våra avsikter.
Vi välkomnar en debatt om jobbskatteavdraget. I grunden handlar regeringens skattepolitik om att öka drivkrafterna till arbete och därigenom höja sysselsättningen. Vår politik syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta och genom ökade incitament få fler i jobb. Resultatet är uppenbart. Det handlar om 125 000 fler i sysselsättning i mars 2010 jämfört med mars 2006, då Österberg och hans kolleger regerade mitt i superkonjunkturen samtidigt som jobbutvecklingen uteblev.
Jobbskatteavdraget har även en viktig privatekonomisk karaktär. Under mandatperioden har vi genomfört skattelättnader för låg- och medelinkomsttagare som saknar motstycke i modern tid. För ett vårdbiträde handlar det om cirka 1 500 kronor per månad. Räknat på ett år innebär jobbskatteavdraget nästan en extra månadslön för metallarbetaren.
Österberg ifrågasätter våra utgångspunkter. Låt mig vara tydlig: våra idéer utgår från att ett arbete är så mycket mer än bara en uppgift, eller ett sätt att tjäna pengar. Den sociala gemenskap som ett arbete innebär är vitalt för sammanhållning och för att bekämpa klyftor i samhället. Ett jobb stärker individens självkänsla och öppnar upp för personlig utveckling. Därför insisterar vi på att sätta arbetslinjen i främsta rummet.
Kritiken som anförs är felaktig också om man tittar på de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Om man köper Österbergs resonemang skulle det ha gett avtryck på reallöneutvecklingen under mandatperioden. Så verkar inte vara fallet. Faktum är att vi har haft konstanta reallöneökningar fram till 2008 på cirka 2,5 procent per år. Enligt preliminära siffror blev reallöneökningen dessutom väsentligt högre 2009 än 2008, drygt 3,5 procent. Det är intressant givet att det största jobbskatteavdraget infördes 2007. Avtalsrörelsen 2007 verkar således inte ha påverkats av jobbskatteavdraget. Det är för ännu för tidigt att bedöma årets avtalsrörelse och koppling till reallöneutvecklingen, det hänger bland annat på inflationstakten, enligt Medlingsinstitutet.
Vi kan nu skönja ljuspunkter på arbetsmarknaden. Antalet nyanmälda platser på Arbetsförmedlingen är betydligt fler än för ett år sedan och samtidigt får vi signaler från arbetsgivare att de vill anställa. Enligt Sifo handlar det om uppemot 125 000 jobbchanser fram till juli. I detta läge behöver vi förmedlingsresurser, inte minst i form av externa jobbcoacher. Det är därför obegripligt att de rödgröna vill ta bort dessa kompletterande aktörer för att finansiera höjda ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen.
De rödgröna vill riva upp arbetslinjen och gå tillbaka till bidragspolitiken. I sin nyligen aviserade budget föreslår de mer pengar till A-kassahöjningar än till hela sin jobb- och utbildningssatsning. De vill kraftigt höja arbetsgivareavgifter för unga under 26 år och vill återinföra meningslösa friår. Sverige har inte råd med siestapolitik i ett läge där vi ser att orosmolnen ligger kvar över Europa. Låt oss säga nej till omotiverade skattehöjningar. LO:s hårt arbetande medlemmar är värda de skattelättnader som införts.
Hillevi Engström
Ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott (M)