Manipulerad statistik ger inga sanningar
Timbro: ”Jämlikhetsanden” är omtvistad för att slutsatserna inte stämmer
”När obekväma forskningsresultat ska prövas är vetenskapens etik och regelverk till god hjälp.” I detta har Lena Sommestad, tidigare socialdemokratisk miljöminister, helt rätt.
Lena Sommestad har varit både forskare och politiker. En forskare söker svar genom argument. En politiker skruvar upp tonläget och riktar anklagelser mot motståndarna utan att komma med något i sak. Det är tydligt att Sommestad nu enbart är politiker.
När epidemiologen Richard Wilkinson tillsammans med antropologen Kate Picket gav ut boken ”Jämlikhetsanden” jublade den svenska vänstern. Äntligen några ”jämlikhetsforskare” som med punktdiagram och grafer ”bevisade” att jämlikhet gör oss både friskare och lyckligare! Det lät nästan för bra för att vara sant.
Och precis så var det. Den som granskade ”Jämlikhetsanden” såg snabbt hur ”jämlikhetsforskarna” hade jämfört äpplen och päron och medvetet valt bort siffror och exempel som talade emot deras tes. Detta kan vem som helst som tittar på siffrorna konstatera genom att granska källorna. Det var också just vad den brittiska utredaren Christopher Snowdon bestämde sig för att göra i boken ”Jämlikhetsbluffen” (Timbro). Ett exempel: Wilkinson och Picket tar fram en FN-rapport från 2004 och hävdar att vi lever längre i jämlika samhällen. Snowdon tar fram samma FN-rapport från 2006 och då finns det plötsligt inget samband längre. Inte heller i FN-rapporten från 2009.
Ett annat exempel: Snowdon använder samma siffror och metod som ”jämlikhetsforskarna” och upptäcker att återvinning leder till självmord, och att man får bättre betyg ju närmare Nordpolen man bor. Men det begriper ju alla att det bara är nonsens.
Sådant borde oroa en forskare. Men inte Lena Sommestad. Hennes artikel innehåller inte ett enda sakargument. I stället hör vi den tröttsamma visan att ”alla vet” hur det är. Precis. Och en gång i tiden visste alla att jorden var platt.
Inte heller vill hon att en simpel utredare som Christopher Snowdon får granska högt uppsatta akademiker. Det är annars en av poängerna med forskningens frihet. Det är innehållet som avgör, inte vilken titel det står under författarens namn. Om en professor i epidemiologi manipulerar FN-rapporter är det bara dålig forskning. Om en före detta miljöministers främsta argument mot en bok är att den inte har fler än 200 sidor är det en löjlig och trist debattstil. Visst, det är valrörelse, men vi kan väl anstränga oss lite mer än så?
Slutligen: För den som är intresserad finns förstås också omfattande och tung forskningskritik mot ”Jämlikhetsanden”. Christopher Jencks, Andrew Leigh, Angus Deaton, John Kay och John Goldthorpe är några av kritikerna. Ett svenskt exempel är välfärdsforskaren Andreas Bergh. Att Lena Sommestad inte har hittat dem kanske beror på att hon läser vetenskapliga tidskrifter lika selektivt som Wilkinson och Picket använder siffror?
Håkan Tribell
Chef Timbro Idé