Tråkigare att leva i rödgrönt Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-03

Johan Ingerö: Problemet är alla de pålagor och pekpinnar som skickas till alla helt vanliga medelsvenssons

Thomas Östros borde veta mer än de flesta om hur fel en ogenomtänkt skattehöjning kan slå. 1997 chockhöjde dåvarande skatteminister Östros skatten på tobak. Smugglingen sköt omedelbart i höjden och den organiserade brottsligheten etablerade sig på allvar i Sverige. Redan året efter såg sig Östros tvingad att avskaffa sin egen skattehöjning, men då var skadan redan skedd.

Nu vill samme Östros höja tobaksskatten igen. Eller vill och vill. Eftersom han på samma gång sagt sig vilja ta det lugnt med inkomstskatten, genomföra en lång rad dyra satsningar och balansera budgeten har han inget val. Han måste öka statens inkomster rejält, men väljer att göra det genom många bäckar små. Helst talar han förstås om högre skatt för ”dem med miljoninkomster”, men eftersom den gruppen är väldigt liten måste han hitta på andra lösningar. Högre skatt på bensin är en sådan lösning. Dyrare tobak och alkohol är en annan.

Problemet är alltså inte att folk som tjänar 50 000 kronor i månaden får sin löneskatt höjd med några hundringar. Problemet är alla de pålagor och pekpinnar som skickas till alla helt vanliga medelsvenssons som skjutsar barnen till fotbollsmatchen, tar en cigg till fredagsvinet och lejer bort en del av hemarbetet. Det blir inte så mycket dyrare att arbeta i vänsterns Sverige, åtminstone inte på kort sikt. Men det blir både dyrare och tråkigare att leva.

Viktigast är som alltid det som inte sägs högt. Thomas Östros säger sig vilja sänka arbetsgivaravgiften för små företag, men talar desto tystare om att han vill göra det svårare för samma småföretag att anställa ungdomar, genom att avskaffa den så kallade ungdomsrabatten. Att många av dagens och morgondagens småföretag kommer att startas av dessa ungdomar känns han inte heller vid.

Det märkliga är alltså att Östros påstår sig vilja finansiera sitt välfärdsbygge med höjd skatt på ”miljoninkomster”, samtidigt som har gör det svårare för dagens unga att själva ta sig upp på den nivån. Istället ska det bli dyrare och svårare att skapa nya arbeten, och billigare och enklare att inte arbeta alls. Detta kortsiktiga perspektiv talar för att Östros är på väg att göra om sin gamla tobakstabbe.

Johan Ingerö