Står inte skolan längre för allas lika värde?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-05-28
Debattören: Det är ett svek från samhället att släppa in nazister i skolan
När jag gick i högstadiet (1998-2000) talades det ibland om att nazister befann sig på en eller en annan skola. Då handlade det oftast om att handgemäng uppstått, nazister som slagits med invandrare. Enligt ryktena som florerade bland oss 14-15 åringar så existerade National Socialistisk Front, NSF (i dag Svenskarnas Parti) i min hemstad. Sanningen i detta rykte är jag i dag osäker på – men då, när jag var femton, var jag helt säker.
NSF närvaro var påtaglig och den var ett hot mot mig. Jag visste ju att de efter att bara ha tittat på mig skulle vilja ge mig stryk. Självklart var jag som ”tuff” 15-åring beredd att försvara mig själv. Tack och lov möttes vi aldrig, jag och NSF – eventuellt för att de inte fanns i min stad, det var kanske bara rykten skapade av de jämnåriga ”pojkstrecksnazisterna”.
I skolan läste vi på denna tid om andra världskriget och ”Om detta må ni berätta” delades ut. Att skolan skulle bjuda in NSF var lika otänkbart som att läraren skulle ställa sig och göra hitlerhälsning. Detta var nämligen på den tiden då det var självklart att samhället stod upp för alls lika värde. Att det inte ansågs vara en vänsterextrem åsikt att barn och ungdomar som såg annorlunda ut inte skulle behöva stå ut med kränkningar i sin egen skola.
Jag kan inte förstå vad det är som har hänt med Sverige sedan jag gick i skolan. Det är förvisso ett decennium sedan. Men jag hade ändå svårt att tro på att Skolverket säger att nazister kan få komma till skolan och propagera. Jag vet inte om det bara är för att jag råkar vara mörkhyad som detta känns så extremt fel. Men för mig är det så galet det kan bli.
Yttrandefrihet innebär att man ska få säga nästan vad som helst (förtal, hot och hets mot folkgrupp undantaget), men det betyder inte att man ska få säga det var som helst. Ingen har till exempel rätt att tränga sig in i mitt hem och berätta för mig att jag är mindre värd på grund av att jag är adopterad från Indien. Men i skolan ska de visst få göra just detta.
Är det verkligen detta vi vill lära våra barn: att demokrati handlar om rätten att få ifrågasätta vissas människovärde? Rätten att slippa bli kränkt för sitt ursprung, är det inget värt mot rätten att få kränka i objektivitetsprincipens namn?
För det är till objektivitetsprincipen Skolverket hänvisar när de hävdar att skolor bör välkomna nazister. Skolan får inte särbehandla ett parti på grund av deras åsikter heter det. Att här finns andra lagrum som också träder in, som måste vägas in i juridiken verkar ha gått Skolverket helt förbi. Det orimliga i att bara för du bildat ett parti så ska du släppas in i skolan, oavsett vilka tokigheter du vill propagera för, tycks också ha gått myndigeheten förbi.
Etik, och även juridik handlar ofta om att ställa olika värden emot varandra. Här ställer vi vissa människors rätt att få diskutera andra människors värde mot barn och ungdomars rätt att få känna sig trygga i sin skola. Dessa barns rätt att slippa få höra att de är mindre värda endast för att de råkar se ut på ett visst vis, slippa att få höra att koncentrationslägren där deras släktingar mördades aldrig existerade.
När den myndighet som borde ha till uppgift att skydda våra barn väljer ta ställning för rätten att kränka vissa barn i deras egna skolor, då kan man inte dra någon annan slutsats än att samhället sviker.
Per Enqvist
Läkarstudent