Sluta fega om föräldrapengen
Övergångslösningar har vi redan prövat och funnit verkningslösa
Förslagen på hur föräldraförsäkringen ska bli mer jämställd har under en tid avlöst varandra.
Först noteras ett upprop från 27 kvinnor, med journalisten Lotten Sunna i spetsen (DN Debatt 1/2 -03), sedan ett inlägg från HTF-ordföranden Holger Eriksson, JämO Claes Borgström och forskaren Roger Klinth (DN Debatt 13/2 -03). Det poängteras att en ojämställd fördelning av barn- och hushållsarbete är grunden till ett ojämställt arbetsliv, att ojämställdheten i enskilda kvinna-man-förhållanden accelererar med första barnet, samt att barn och män har allt att vinna på en radikal föräldraförsäkringsreform.
Även om målet sägs vara en helt jämställd föräldraförsäkring tycks man dock anta att fäder bör socialiseras in i föräldraansvaret i etapper, och att arbetsgivare stegvis måste vänjas till att inte trakassera män som vill ta hand om sina barn.
Inget av reformförslagen gör nämligen föräldrapengen helt individuell. Till exempel föreslår Sunna med flera att ersättningen förlängs till 16 månader, varav sex månader knyts till mamman och sex till pappan, medan fyra månader avsätts till att fritt kunna fördelas mellan föräldrarna.
Mamman tar oftast mera
Med en sådan reform förändras naturligtvis ingenting, då månader som kan fördelas ”fritt” tenderar att fördelas till modern. Med dagens ettårsgräns för inträde till kommunalt dagis kan pappan dessutom låta fyra månader frysa inne. Om ovanstående modell får gehör har vi med andra ord en identisk debatt att vänta om ungefär tio år.
Endast med en fullt ut individualiserad föräldrapeng kommer föräldrars och arbetsgivares attityder att snabbt och radikalt förändras. Snart 30 års möjlighet för föräldrar att jämställt dela på hela föräldraledigheten, samt åtta års erfarenhet av en stegvis individualisering (i form av ”pappamånader”) indikerar att det måste till helt andra tag för att föräldraskapet ska bli helt jämställt.
Föräldraförsäkringen bör förlängas till minst 18 månader med 80 procents ersättning. Ersättningen måste också individualiseras helt och hållet, så att nio månader knyts till modern och nio månader till fadern (till enskilda vårdnadshavare knyts naturligtvis hela ersättningen samt möjlighet att överlåta en del till annan person). Dessutom bör minimiåldern för inträde till kommunal barnomsorg höjas till 18 månader (det vill säga helt i paritet med den förlängda föräldraförsäkringen).
Lättare att göra karriär
En utökad och helt individuell föräldraförsäkring skulle ha en positiv och omedelbar effekt för kvinnors karriärutveckling och ekonomi, barns kontakt med båda föräldrarna samt pappors livserfarenhet och samvaro med sina barn. Sverige torde härigenom också befästa sin ledande roll när det gäller barn-, familje- och jämställdhetspolitiska mål och reformer.
Det är dags att sluta fega ifråga om jämställdheten i allmänhet och föräldraskapet i synnerhet. Övergångslösningar har vi redan prövat och funnit verkningslösa. Gör därför inte föräldraförsäkringen individuell på sikt – gör det nu!
Niclas Abrahamsson
Föräldraledig forskare vid
Stockholms universitet