Bara vilsna vargar river
Göran Steen och Mae Isaksson: Vargar i flock jagar inte tamdjur - därför ska inte flockledare dödas
Tidningar, radio och lokala tv-stationer rapporterade frekvent nyligen om oskygga vargar och omfattande vargangrepp på tamdjur, främst i Skaraborg och Dalarna. Men alla undviker konsekvent att tala om de möjliga orsakerna.
Det som ofta händer med vargflockar när en eller båda alfadjuren försvinner är att flocken upplöses och unga vargar vandrar för sig själva innan de lärt sig skaffa mat. Ensamma och oerfarna vargar har svårt att slå ner ett stort byte, och brukar dra sig till tamboskap. Medan friska vargar i en flock föredrar vilda djur som byte tvingas tidigt utlämnade unga djur ta det byte de klarar av.
I augusti hittades en vargtik död utanför Finnerödja. Tiken var alfahona och hade fött valpar både förra året och i år. Det finns alltså ett antal unga djur i reviret i varierande ålder utan fungerande flockstruktur. Det är därför det finns flera oskygga djur just i norra Skaraborg.
Just nu pågår jakt på Bjursåsvargen i Dalarna med tillstånd av Naturvårdsverket. Det är inte uteslutet att även denna unga varg kommer ur ett revir under upplösning eller att dess föräldrar blev tjuvskjutna. Vad man vet är att Bjursåsvargen konsekvent matats i utkanten av byar för att problemen ska uppstå. Observation av vargen då den sjunkit ihop i ett dike styrker misstankar om att vargen förgiftats. En försvagad varg drar sig naturligtvis till mer lättfångat byte som tamdjur.
Den skada samvetslösa jägare på detta vis gör sig skyldiga till är rakt igenom motbjudande. Syftet är att piska upp hatstämningar mot varg och de som arbetar för en sund natursyn.
Ett sätt att förebygga problem i norra Skaraborg kunde vara bättre samarbete mellan besiktningsmän, länsstyrelsens rovdjursspårare, Statens veterinärmedicinska anstalt och ideella föreningar. När alfadjur dött kan man räkna med att attacker på tamdjur ökar. Med en snabb utredning har man möjlighet att förbereda sig. Länsstyrelsen kan ställa upp med tillfällig uppsättning av rovdjurssäkert stängsel och tamdjursägare kan få hjälp att vakta djuren.
Sådana åtgärder behöver inte kosta mycket och inte heller ta lång tid. Det är bara i det första skedet som ökad bevakning av tamdjur behövs.
Ideella krafter i landet är villiga att ställa upp och samarbeta med myndigheterna. Varför man inte tar vara på de krafterna är en stor gåta.
En lika stor gåta är hur media vågar kalla sig för objektiva samtidigt som de konstant presenterar vargfrågan ur jägarens och tamdjursägarens synvinkel.
Vår svaga vargstam hotas idag av omfattande tjuvjakt, dålig genetik i form av medfödda skelett- och testikelfel, mindre valpkullar och ökad känslighet mot sjukdomar. Stammen hotas också av fördomar - annat vilt och hundar står för mycket mer omfattande skador på tamdjur än vargen. Myndigheterna bidrar också till utrotning genom att alldeles för lätt tillåta skyddsjakt.
Vi måste börja förstå att våra vargar är en stor tillgång i synnerhet i de områden på landsbygden där det blir allt svårare att skaffa jobb. Yellowstonevargarna som återetablerades hade sådana positiva effekter på ekosystemet att man i USA i dag planerar att återinföra vargar på minst sju andra platser. Inte bara ekologiska fördelar, även ekonomiska - varje varg i Yellowstone bidrar med 1,7 miljoner årligen till kassan.
Svårt att förverkliga i Sverige? Javisst, så länge vi gnäller i stället för att bygga ut turismen så att vi med hjälp av de pengarna bland annat kan skydda vårt ekosystem.
Saker vi bör göra:
Förebygg tjuvjakt så blir det färre flockar under upplösning och därmed färre individer som går föräldralösa och förvirrade och attackerar får.
Var inte så generös med tillstånd om skyddsjakt.
Rekrytera krafter inom ideella organisationer och bygg nätverk som kan agera snabbt som hjälp till tamdjursägare.
Uppmuntra journalister att kontakta även forskare eller ideella eldsjälar för att få en komplett bild av varje händelse.
