Positiv syn på invandring stärker SD

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2010-05-25

United minds: Ökad tolerans mobiliserar de intoleranta

I de årligen återkommande SOM-undersökningarna ser vi att acceptansen och toleransen gentemot invandrare är större än någonsin. Det är allt färre som tycker att det finns för många invandrare i Sverige och det är numera väldigt få som har problem med att invandrare exempelvis gifter in sig i den närmsta familjen. Det skriver statsvetaren Marie Demker intressant om detta i Dagens Nyheter i går.

Samtidigt som vi ser denna utveckling som tyder på en ökad tolerans och öppenhet tyder det mesta på att Sverigedemokraterna kommer att göra sitt bästa val någonsin i höst och att de har goda möjligheter att komma in i riksdagen.

Många frågar sig säkert hur detta kommer sig då det kan se ut som en motsättning. Men egentligen är det inte särskilt konstigt. Nya politiska rörelser etablerar sig nämligen ofta i opposition mot pågående samhällsförändringar. I Sverige kan vi se att det var sekulariseringen på sextiotalet och ”förfallet” av kristna värderingar som ledde till att Lewi Pethrus och andra frikyrkoledare engagerade sig politiskt och till att Kristdemokraterna etablerade sig som politiskt parti. Vi kan nu se att Sverigedemokraterna stärks som en reaktion mot den tilltagande mångfald som vi ser i det svenska samhället. De som känner sig hotade av samhällsutvecklingen mobiliseras.

Värderingar som befinner sig ”i återtåg” blir politiserade. Före sextiotalet låg det inget politiskt i att vara för hemmafrusamhällen, psalmsång och kristendomsundervisning i skolan. Det var uppfattningar och normer som inte var ifrågasatta. Det var i samband med att kvinnor gick ut på arbetsmarknaden, den sexuella revolutionen och ifrågasättandet av att skolan skulle ta ställning för kristendomen som de som motsatte sig detta organiserade sig politiskt.

På samma sätt är det när Ibrahim och Stina, Shirin och Conny eller för den delen Bosse och Bertil vill visa sin kärlek för varandra, när antalet invandare blir flera och när det byggs moskéer i våra större städer. Även då mobiliseras de som känner att de själva – eller deras livsstil – är hotade.

På analysföretaget United Minds genomför vi ofta studier av värderingar och vi kan då konstatera att svensken i allmänhet är öppen och tolerant. (Det är alltså ganska ”osvenskt” att vara främlingsfientligt). Dessa värderingar stärks också då yngre är tolerantare än vad äldre är och då öppenheten är störst i de delar av landet där befolkningen ökar. I våra studier kan vi se att ungefär tre av fyra svenskar instämmer i påståendet att det på det stora hela är bra att människor rör sig och kan flytta mellan olika länder. Det är bara bland Sverigedemokraternas väljare som det inte finns en majoritet som har den uppfattningen. Därmed inte sagt att många svenskar inte upplever att det finns problem med integrationen eller att flyktingpolitiken är problemfri.

De grupper där Sverigedemokraterna vinner mest väljare är bland dem som är minst öppna och toleranta. Förklaringen till motståndet är både rent värderingsmässigt och socioekonomiskt. Sverigedemokraternas stöd är starkt bland människor som ofta – rätt eller fel – ansett sig få ha betalt priset för arbetslöshet, integrationsproblem, social oro och globalisering. Enkelt uttryckt kan det beskrivas som människor som inte anser sig ”ha råd” med tolerans och där invandringen får klä skott för ett allmänt missnöje med samhällsutvecklingen. Ofta är frustrationen och ilskan lika ofta riktad mot eliterna ”där uppe” än mot invandrarna.

På det stora hela är dock Sverige ett öppet och tolerant land och kommer förmodligen att gå än längre i den riktningen. Det finns samtidigt många som känner sig hotade av invandring och av tillbakagången för det ”traditionellt svenska”. Det gör att Sverigedemokraterna kommer att kunna vinna framgångar i höstens riksdagsval. Detta skall dock inte tolkas som att svenskarna är främlingsfientliga. I verkligheten är det faktiskt tvärtom.

Carl Melin

Opinionschef och senior konsult på United Minds