Svensk arbetsmarknad klarar inte viruskrisen
LO: Här är våra krav för att skydda dem med otrygga jobb
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-20
DEBATT. Varslen kom snabbt. Enbart inom hotell- och restaurangnäringen har ungefär 20 000 personer redan blivit av med jobbet eller varslats, eller kommer att varslas närmsta dagarna.
Samtidigt sjunker transportsektorn som en sten. Handeln likaså. Fler varsel kommer sannolikt.
Coronaviruset har tvärbromsat Sverige. För många som har de mest otrygga anställningarna innebar tvärniten att de redan nu slungats ut i osäkerhet. Epidemin har ställt effekterna av den otrygga arbetsmarknaden i blixtbelysning.
I de branscher som nu tar det första slaget, är visstidsanställningar vanligt. Många jobbar timmar, rings eller sms:as in vid behov. År efter år arbetar de utan vare sig fasta eller långa kontrakt.
Av de 20 000 personer vars jobb inom hotell och restaurang nu är hotade eller slut, har ungefär hälften – 10 000 – haft en sådan anställning.
Det handlar om servitriser, receptionister, städare med flera som aldrig haft en tillsvidareanställning, men ändå varit oundgängliga för att få verksamheten att fungera. De har varit dragspelet i arbetsgivarens lönsamhetsorkester.
I dag är de arbetslösa. Deras mobiler slutade ringa innan varslen kom för deras tillsvidareanställda arbetskamrater. Men deras räkningar slutar inte komma för det.
En annan form av otrygg relation till arbetsmarknaden har de egenföretagare som jobbar under anställningsliknande förhållanden, så kallade ”falska egenföretagare”.
Ibland har de haft ett jobb, blivit uppsagda men fått jobbet tillbaka – under förutsättning att de har en f-skattsedel i handen. Därmed har de förlorat rätten till a-kassa och att omfattas av las.
Arbetsgivaren kan närsomhelst sluta köpa tjänsten. Arbetaren betalar priset med sin säkerhet. En annan modell av dragspel.
Många av dessa arbetare står också utan jobb nu. Eller utan inkomst om de gör som man ska och stannar hemma när man känner sig sjuk. Det kan handla om matcykelbud, privattaxichaufförer eller andra typer av så kallade gig-jobb.
Deras inkomster slutar ticka in i takt med att sjukdagarna ticka på.
Visstidsanställda och falska egenföretagare var först ut i ekonomisk osäkerhet. Nu varslas tillsvidareanställda. Om också de blir av med jobbet saknas reell trygghet även för många av dem.
Det beror framför allt på att a-kassan inte fungerar som tänkt. Det är alldeles för svårt att kvalificeras sig, och för den som kvalificerar sig är ersättningen ändå många gånger för låg.
Redan i och med coronaepidemins första stora slag mot vår arbetsmarknad kan vi konstatera att Sveriges arbetsmarknad inte är hållbar.
Den fungerar inte i kris, vilket är ett problem. Men den fungerar inte heller en vanlig vecka en vanlig månad när allt tuffar på som vanligt, vilket är ett större problem.
För när arbetare kan användas som dragspel av företag som vill optimera relationen mellan intäkter och utgifter, samtidigt som dessa arbetare inte omfattas av de gemensamma trygghetssystemen då har vi en ohållbar arbetsmarknad.
För det är inte ”bara unga”, ”bara ett fåtal” eller ”bara kortutbildade” som jobbar på dessa villkor i dag. En stor del av vår ekonomi och vårt samhälle bygger på deras arbete.
Därför kräver LO:
- Tillsvidareanställningar på heltid ska vara norm. Avskaffa allmän visstid, alltså den typ av tidsbegränsade anställningar som arbetsgivare i dag kan använda fritt. Det kan handla om timanställningar, behovsanställningar, om att sms:as in en dag i taget. Även hyvling av arbetstiden (i praktiken ett slags deltidsuppsägning) måste upphöra. Detsamma gäller alla ofrivilliga deltider. Alla ska kunna försörja sig på sin lön.
- A-kassan behöver reformeras. Det måste bli enklare att kvalificera sig och fler måste få en högre ersättning. I dag krävs att man de senaste tolv månaderna har jobbat sex månader och minst 80 timmar i månaden för att ens ha rätt till a-kassa. Men eftersom anställningarna inte ser ut så i dag så måste reglerna ändras. Vi vill se att grundbeloppet höjs kraftigt från dagens 365 kronor, att arbetsvillkoret sänkts från 80 till 40 timmar och att taket höjs kraftigt från dagens 910 kronor.
- Missbruket med F-skattsedel måste begränsas. Minska risken för falskt egenföretagande genom att kräva flera uppdragsgivare av den som ansöker om f-skattsedel. Det bör också bli möjligt att återkalla f-skattsedel och att utfärda sådan för en begränsad tid.
Våra krav bottnar i vad som är bäst för våra medlemmar. Alla ska ha en lön de kan leva på och en anställning de kan lita på.
Men våra krav handlar också om vad vi tror är bra för hela samhället. För ekonomin och företagen.
Och i dagens specifika situation handlar det också om rent existentiella frågor: Har vi byggt en arbetsmarknad som ökar människors benägenhet att sprida smitta för att de inte har råd att vara hemma när de blir sjuka?
Sverige måste klara en stor ekonomisk påfrestning. De åtgärder vi nu ser regeringen genomföra visar att man gör allt för att garantera just det.
Men även vanliga arbetare måste klara sig när samhället utsätts för stor påfrestning. Alla de som utgör arbetsmarknadens mest otrygga, men helt ovärderliga, kuggar: timanställda, sms-anställda, gig-jobbare, ofrivilliga deltidsarbetare. Så är det inte i dag. Varken i kris eller annars. De förtjänar bättre. Trygghet för vanligt folk är trygghet för Sverige.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande
Therese Guovelin, LO:s förste vice ordförande
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Så här skriver du en debattartikel