Utvisningarna – en ny skamfläck för Sverige
Först stängda gränser för judar, sedan baltutlämningen och nu de ensamkommande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-08-11
DEBATT. Bäste Stefan Löfven!
I Afghanistan råder krig sedan årtionden tillbaka. Den senaste tiden har situationen ytterligare förvärrats och UD avråder från resor till landet, det vill säga för svenskar.
För afghanska flyktingungdomar gäller tydligen något annat. Trots att den afghanske flyktingministern S.H.Balkhi vädjat till Europas länder att stoppa utvisningarna, trots att Tyskland sedan en tid tillbaka gjort det, och trots att svenska politiker, människorättsorganisationer och individer starkt kritiserat svenska regeringens politik fortsätter Migrationsverkets utvisningar av dessa ungdomar.
Företrädare för regeringen och Migrationsverket bollar ansvaret mellan sig. Migrationsverket säger att de bara följer den politik som regeringen fastställt och regeringsföreträdare säger att de inte kan ingripa i de beslut som den oberoende myndigheten Migrationsverket fattar. Moment 22!
De afghanska ungdomar under arton år som under livsfarliga strapatser tagit sig till Sverige har i allmänhet fått ett gott mottagande här. De har fått boende, god man som hjälpt dem till rätta, skolgång. Många av dem har för första gången lärt sig att läsa och skriva, flera talar flytande svenska. De har rotat sig, fått kamrater, engagerat sig i samhället, upplevt hopp och framtidstro.
Det är ofta kompetenta, begåvade ungdomar som skulle kunna vara en tillgång för Sverige med dess åldrande befolkning.
Sedan fyller dessa ungdomar arton år – eller bedöms på vetenskapligt skakiga grunder ha fyllt arton – och plötsligt utvisas de till ingenting. Vad var då poängen med all denna samhälleliga satsning från början?
Bortkastade mänskliga och ekonomiska resurser! Och varför skulle en människas skyddsbehov plötsligt upphöra för att hon fyller arton år? Den skräck och förtvivlan som de utvisade och de utvisningshotade upplever har lett till depressioner och flera självmord bland dem.
Afghanistan är ett svårt krigshärjat land. Där finns inget ordnat mottagande eller hjälp för de afghanska ungdomarna som skickas dit. Många av dem har inget hem eller familj eller kontaktnät i Afghanistan.
En del av dem har aldrig levt där utan i Iran som flyktingar. De är oerhört utsatta och är ofta för sin överlevnad hänvisade till kriminella gäng, till tiggeri, till trafficking eller att värvas till armén, eller till IS.
”Unga frustrerade män som inte ser något hopp är bland det farligaste som finns. De kan lockas in i extrema grupper för att kunna försörja sig. Vi vet till exempel att IS försöker etablera sig i Afghanistan”, säger Björn Lindh på Svenska Afghanistankommittén.
Vi accepterar inte er djupt inhumana, samhällsekonomiskt vansinniga politik gentemot de afghanska flyktingungdomarna. I Sveriges nutidshistoria finns det exempel på gott flyktingmottagande. Men det finns också skamfläckar: de stängda gränserna för judiska flyktingar under 30- och början av 40-talet, baltutlämningen, de apatiska barnen. Ska en ny skamfläck fogas till dessa?
Tänk om! En folkstorm växer.
Anita Lilburn, lärare
Set Bornstein, docent
Annika Johansson, samhällsvetare
Gabor Tiroler, sjukgymnast
Karin Sohlgren, bibliotekarie
Anja Emsheimer, lärare
Dan Håfström, journalist
Karin Hedbrandt, konstnär
Gunilla Moshi, diakon i Svenska Kyrkan
Gunnar Kraft, god man för två afghanska flyktingpojkar
Tonya Lilburn, journalist
Mikael Bellander, läkare
Birgitta Berninge, tandläkare
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.