Vi är mjölkbönder och vill ha beteslagen kvar
Replik från LRF-medlemmarna Fredrik Kjellröier och Marianne Schönning om att låta korna vara inne året om
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2024-05-25 | Publicerad 2024-05-21
REPLIK. De populära betessläppen, med vårystra kor som rusar ut på bete, talar sitt tydliga språk: Kor tycker om bete – även om de bor i nya stallar.
Borgström och Borgs skriver att moderna stallar är så bra att korna inte behöver gå ut. Det stämmer att nya stallar ofta är bra, men ändå är ytorna begränsade och de ger korna långt från de möjligheter ett bete kan erbjuda.
På bete kan de röra sig fritt, lägga sig och resa sig naturligt och sträcka ut sig utan begränsningar. Ranglåga djur kan gå undan och undvika konflikter. Många stallar – även nybyggda – har dessutom brister ur ett ko-perspektiv, som att inte alla kan få äta samtidigt.
Att beta är kornas naturliga sätt att få i sig föda. Om beteskravet försvinner kommer de flesta svenska mjölkkor med största sannolikhet inte att få beta.
Bete gynnar kornas hälsa och välfärd, men också biologisk mångfald och det skapar mer robusta produktionssystem. Nya forskningsresultat från Sverige, Danmark och Holland visar dessutom att kornas metanutsläpp minskar med upp till 30 procent på bete.
Borgström och Borgs skriver om ”en beteslag som möjliggör expansion och utveckling”, alltså fortsatt ökad storleksrationalisering.
På 30 år har mer än 90 procent av de svenska mjölkgårdarna försvunnit, med stora konsekvenser för landskapsbilden och den biologiska mångfalden. I dag är antalet kor på en gård i genomsnitt lite över 100 kor.
Utan beteslagen skulle kopplingen mellan djurhållning och åker minska ytterligare och medföra större sårbarhet och sämre beredskap. Den tro på fortsatt storleksrationalisering Borgström och Borg företräder är vi många mjölkproducenter som är kritiska till.
Vi vill se en annan utveckling – inte färre mjölkgårdar. Det är för övrigt märkligt att tillhöra en intresseorganisation (LRF) som aktivt arbetar för att minska antalet medlemmar.
Den svenska beteslagstiftningen, som LRF nu vill slopa, är helt unik i ett internationellt perspektiv. De flesta branscher strävar efter att öka de egna produkternas mervärde på marknaden.
Att lägga den svenska djurskyddslagstiftningen på EU:s miniminivå för att öka vår ”konkurrenskraft” kan knappast ses som mervärdesskapande och skulle inte gynna bilden av svenska bönder och svenskt jordbruk långsiktigt.
Om våra politiker vill ha kvar en levande landsbygd där det även finns små och medelstora mjölkproducenter som bidrar till våra öppna landskap, till god livsmedelsberedskap och biologisk mångfald behöver de bevara beteskravet.
I stället för att avskaffa kornas bete bör man fokusera på att skapa rimliga förutsättningar för de mindre mjölkgårdarna och också ge konsumenterna skäl att välja svensk mjölk och ost.
Fredrik Kjellröier, mjölkbonde och LRF-medlem, Almunge
Marianne Schönning, mjölkbonde och LRF-medlem, Holmsveden
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.