Gunnar Hökmark valde abortmotståndarnas sida

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-10-24

Mikael Gustafsson (V): En modern sexualpolitik är hotad i dagens Europa

Tisdagen den 22 oktober var en mörk dag för alla som tycker att det borde vara självklart med sexualupplysning, preventivmedel, icke-diskriminering, säkra lagliga aborter och HBTQ-personers rättigheter.

Då stoppade nämligen EU-parlamentets högerkrafter en resolution om just dessa frågor, som också är avgörande i arbetet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Att denna resolution är kontroversiell i länder, där den katolska kyrkan spelar en stor roll är en sak. Men i Sverige borde egentligen de här frågorna inte längre väcka någon större debatt.

Därför är det chockerande att Gunnar Hökmark (M), röstade för att vi inte skulle behandla betänkandet och istället skicka tillbaks det till Jämställdhetsutskottet. Han röst blir därmed direkt angrepp på det som i dag är svensk lagstiftning om aborter, preventivmedel, sexualupplysning och HBTQ-personers rättigheter.

Vad säger statsminister och partiordförande Fredrik Reinfeldt om att Moderaternas förstanamn till EU-parlamentet agerar på detta sätt? Vad säger Moderata Kvinnoförbundet? Är detta Moderaternas nya politik på EU-nivå? Förstår Gunnar Hökmark att han går abortmotståndarnas och mörkermännens intressen till mötes?

Hökmark själv menar att han inte alls är emot resolutionen som sådan, men då hade det varit ärligare att låta parlamentet ta upp frågan. Han var också den enda moderaten som röstade för att stoppa den. Vi har vant oss vid denna taktik från Hökmark; att rösta för något, till exempel ökad överstatlighet, och sedan säga att han är emot detsamma.

Att sända tillbaka betänkandet handlar för många om att obstruera för att man inte gillar innehållet; är det då inte beklagligt att Gunnar Hökmark hamnar på samma sida som abortmotståndare och homofober?

Utanför EU-parlamentet stod i måndags demonstranter bland annat med paroller som: ”Sexualundervisning utan tabun – Nej Tack”. De argument de framförde i abortfrågan var så extrema att man måste gå tillbaka till den svenska debatten inför 1974 års abortlagstiftning för att hitta något liknande. Gunnar Hökmark och Alf Svensson gjorde dessa reaktionära demonstranter glada. Notera också att extremhögern och fascisterna i EU-parlamentet naturligtvis röstade på samma sätt.

Utvecklingen i Europa är otäck. En fjärdedel av de franska väljarna kan tänka sig att rösta på Le Pens Front National. I Grekland är nynazistiska Gyllene Gryning fjärde största parti. Också i många andra länder går extremhögern framåt. Dessa partier är direkta motståndare till jämställdhet, och deras syn på HBTQ-personer leder ofta till direkta fysiska angrepp.

Det politiska klimatet i den ekonomiska krisens Europa hårdnar. EU och IMF:s åtstramningspolitik leder inte bara till massarbetslöshet, den bryter också sönder välfärdsstaten och politiken för jämställdhet.

Omröstningen i EU-parlamentet den 22 oktober kan i bästa fall bli en väckarklocka, men med tanke på hur den politiska kartan i parlamentet kan se ut efter valet är jag orolig att den snarare blir vägledande. Det är viktigt att alla som vill försvara en modern sexualpolitik, jämställdhet och välfärd gör sin röst hörd, där kommer jag och Vänsterpartiet inte att vara stillatigande.

Den rösten behövs både i diskussioner vid arbetsplatsernas fikabord och när det är dags för val till EU-parlament och riksdag.

Mikael Gustafsson

EU-parlamentariker Vänsterpartiet