Varför hälsar du inte ens på oss, Reinfeldt?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-07-01

Saab-anställd: Så kan regeringen hjälpa Saab

Som Saab-anställd är den senaste tidens turbulens enormt påfrestande. Vi vet inte hur det blir med vår lön nästa månad. Vi vet inte hur det blir med produktionen. Vi vet inte hur det blir med företaget. Vi vet egentligen ingenting.

De senaste dagarna har läget ljusnat något, med ett visst kapitaltillskott för den kortsiktiga finansieringen. Det är naturligtvis positivt, men det räcker inte.

I det här skedet hade Vladimir Antonov kunnat betyda enormt mycket för Saab. Han har vilja, intresse, och framförallt kapital. Tyvärr har vi en regering och statsminister som gör allt för att förhindra att han kommer in i bolaget.

Från första början hette det från näringsminister Maud Olofssons sida att regeringens besked skulle komma efter att Riksgälden lämnat sitt yttrande i frågan. När det kom backade Olofsson och sa sig invänta EIB innan regeringen sa sitt. Ett mycket märkligt agerande. Här hade regeringen chansen att vissa såväl handlingskraft som framförhållning och faktiskt göra något för Saab, utan att riskera skattebetalarnas pengar. Den chansen tog man inte.

Nu hänvisar Fredrik Reinfeldt till Riksgälden på frågan om Antonovs möjliga delägande i Saab. Trots att Riksgälden redan kommit med två rapporter som inte funnit några hinder för den ryska affärsmannen, senast den 28 april. Han vill inte heller hålla med om att ett beslut skulle kunna påverka EIB, något som upprör mig. Han är ändå vårt lands ledare, och ett lands regering bör väl kunna ha något att säga till om? Ett telefonsamtal till EIB där Reinfeldt förklarar att alla andra instanser nu godkänt Antonov skulle faktiskt kunna göra skillnad. Regeringen säger att övriga parter känner till deras inställning i frågan men GM, som nu gett sitt godkännande, säger sig vänta på en signal från regeringen för att gemensamt kunna trycka på för att få in Antonov i Saab.

Synen som Fredrik Reinfeldt har, att det ”inte är någon idé” eller att ”det inte går” att påverka EIB är beklämmande. Hur skulle det här landet se ut om alla resonerade så? Genom att förklara att tusentals jobb och ett anrikt företag står på spel skulle regeringen tillsammans med Riksgälden och GM ha chansen att skapa lite tryck och visa handlingskraft och framförhållning, utan att riskera skattebetalarnas pengar. Den chansen vill man tydligen inte ta.

Fredrik Reinfeldt har också fått en inbjudan att komma till vår fabrik och hälsa på. Precis som Göran Persson, Mona Sahlin, Lars Ohly, Gustav Fridolin med flera har gjort. Även här säger Reinfeldt att det inte är någon idé, det skulle bara skapa förvirring om vems ansvaret är. Hur det skulle kunna bli otydligt förstår jag inte, då både Reinfeldt och Maud Olofsson pratat om Saabs ägaransvar så till den milda grad att öronen knappt tål den frasen en gång till. Däremot skulle det visa på empati. Att landets ledare vill kolla läget, höra hur personalen mår, om det finns något han kan göra eller ta med sig hem till riksdagen. Han skulle också upptäcka att fabriken inte ”alltid sett ut som den gjort”. Lite har hänt sedan 1947, numera har vi en av Europas mest ledande och moderna bilfabriker. Inte heller den här chansen vill han ta.

Jag kräver inte att regeringen ska gå in som ägare, jag kräver inte heller att man ska bidra med stora summor pengar. Men man kan som ledare för ett land åtminstone underlätta för överlevnad för tusentals jobb. Om det nu är ”ägarnas ansvar”, varför låter man inte oss få nya ägare? Att besluta om Antonov, slå en signal till EIB och hälsa på oss är knappast att ställa orimliga krav. Det skulle inte kosta något och klaras av på ett par dagar, men det skulle kunna vara en grund till företagets överlevnad. Man har då i alla fall gjort någonting. Som vi läste i serietidningen Bamse vid flera tillfällen – man kan alltid försöka!

Mattias Larsson

Saab-anställd